Kapitel 8

Fyra vänner testar en ny upplevelse

Den 17-19 september 2008

Under eftermiddagen sitter Yuusuf i en skogsdunge på en höjd nära skolan och snackar med sina kompisar Ali, Ahmed och Robin. De talar om tjejerna i skolan på ett sätt som de inte skulle göra om någon av dem hörde på. Yuusuf blir riktigt störd när Robin går alldeles för nära in på Lisas utseende.

– Du ska inte bry dig om hur hennes kroppsdelar ser ut. Hon är väldigt fin inuti, säger Yuusuf.

– Hur vet du hur hon ser ut inuti, frågar Robin provocerande.

– Jag har talat mycket med henne i flera år och vet att hennes själ är vackrast i världen eller i varje fall i Eskilstuna, svarar Yuusuf med mycket värme i rösten.

Han ser att Robin inte förstår vad han menar, så han ger en rad exempel på Lisas godhet. Han berättar om hur mycket hon hjälper sin mamma, som är hårt pressad av sitt jobb. Lisa hjälper ofta sin mormor med städningen. Dessutom hjälper hon ibland honom själv med läxor och annat skolarbete. Yuusuf ger en rad andra konkreta exempel på vad hon gör som får honom att tycka så jättemycket om henne.

Ahmed undrar om Yuusuf är kär i Lisa, men han förklarar att så är det inte. Hon är bara en sällsynt god vän och en riktigt god människa.

När vännerna snackat vidare om Lisa en stund kommer Oliver, en nästan vuxen kille, som några av dem känner igen. Det snackas om att han säljer droger. Han sätter sig ner och börjar med att fråga vad de fyra vännerna har för sig.

När han får klart för sig att de bara sitter här och inte gör något särskilt kommer han med en fråga och två förslag:

– Är det någon av er som har testat att röka på? Nähä, ingen, men jag kan erbjuda er att pröva. Sedan har jag ett erbjudande om välbetalda jobb åt er.

Ali, Ahmed, Robin och Yuusuf har förvisso smygrökt tobak några gånger mest för spänningens skull, men tidigare inte ens funderat på att testa droger. Nu blir de nyfikna och säger sig vilja pröva att röka gräs.

Oliver tar fram två färdigrullade cigaretter, ger en till Robin och behåller en själv. Han ger de fyra vännerna en kort lektion i hur det bör gå till. Hur de ska behålla röken i lungorna en kort stund, vilka upplevelser de har att förvänta sig, att de bör undvika att gå hem till föräldrarna de närmaste två, tre timmarna eftersom de kommer att vara lite rödögda.

De tänder cigaretterna, som sedan går runt en stund från hand till hand och från mun till mun.

– Hur känns det nu, frågar Oliver när marijuanacigaretterna är färdigrökta och de har suttit tysta en kort stund och sett väldigt eftertänksamma ut.

Plötsligt blir alla väldigt pratsamma och det visar sig att deras upplevelser är lite olika. Ali berättar om starka färger. Ahmed säger att han inte har känt något alls mer än att han plötsligt blev sugen på godis. Robin tycker sig ha blivit avspänd och Yuusuf har både känt sig lite glad och lite ångerfull.

Oliver säger att det är normalt att upplevelserna är lite olika och han håller sedan en kort predikan om det goda de har att vänta sig om de fortsätter att röka cannabis. Han berättar om alla de musiker som använder droger när de skriver sina låtar. Det finns kända musiker som berättat att alla deras hits är skrivna under inflytande av cannabis eller andra droger.

– Men är det inte förbjudet att använda droger, frågar Yuusuf lite retoriskt.

– Javisst, så är det i Sverige, men inte i alla länder. Fast risken att åka fast är väldigt liten, försäkrar Oliver.

– Men droger är väl farliga för kroppen och för själen, fortsätter Yuusuf.

Oliver förnekar det. Han hävdar att ingen någonsin har dött av att röka cannabis. Plötsligt börjar Yuusuf att fnittra ohejdat. Han tänker att allt som är farligt nog inte är dödligt. Fast det kan ju vara illa nog att bli lite knäpp.

Då frågar Ahmed om de välbetalda jobb som Oliver nämnde när han kom. Han lovar att berätta mer om en liten stund.

Tio minuter senare börjar Oliver berätta om vad han menat.

– Några kompisar och jag säljer mest cannabis – men även en del andra lätta droger som kokain och ecstacy – på internet och vi behöver någon eller några som levererar dem hem till kunderna, säger han.

Han berättar hur det går till i praktiken. De som är hans kurirer får ett sms som med hjälp av lätt begripliga koder talar om var de ska hämta det kuvert som ska levereras. På kuvertet står adressen till kunden.

Samtidigt med kuvertet till kunden får kuriren ett kuvert med kontant ersättning för sitt jobb. Oliver lovar att de lätt kan tjäna mer än en tusenlapp på en vecka.

– Är det inte risk för att vi hamnar i fängelse om polisen får tag på oss, undrar Robin.

– Nej, poängen med att anlita er är att ni är så unga så ni kan inte dömas till fängelse. Risken att ni åker fast är liten om ni är försiktiga och om ni ändå skulle åka fast händer nästan ingenting, bara att ni och era föräldrar kommer att kontaktas av socialtjänsten. Jag lovar att ni bara behöver leverera lätta droger som cannabis, kokain och ecstasy.  Ni slipper gå hem till tunga missbrukare. Den enda risken är att era föräldrar får veta vad ni sysslat med även innan socialtjänsten hör av sig, men det kanske de ändå har gissat när ni plötsligt har så mycket pengar. Jag rekommenderar att ni är lite försiktiga när ni gör av med pengarna. Gå inte och köp 25 kilo godis på en gång. Tänk ut en bra historia att berätta för föräldrarna om de undrar var era pengar kommer ifrån. Ett alternativ är att vara helt ärlig mot dem och låta dem få en andel av inkomsterna, svarar Oliver.

Ali frågar om de inte kan få lite betänketid. Javisst. Oliver föreslår att de träffas här samma tid om två dagar. Javisst. Det kommer de överens om. Han erbjuder också killarna att redan från början förse dem med var sin mobiltelefon så att de lätt kan få kontakt när det behövs.

Oliver ger sig av efter att ha förmanat killarna att inte knysta ett ord om detta till någon.

Ali, Ahmed, Robin och Yuusuf sitter kvar i skogsdungen och diskuterar erbjudandet. Naturligt nog känner de sig lockande av pengarna, men lite skrämda av att arbeta med något som är förbjudet och kan leda till straff. De litar inte riktigt på det Oliver har sagt om de små riskerna.

Robin föreslår att de skänker en del av pengarna till något välgörande ändamål och hans kompisar börjar fnittra.

– Hur mycket då, fnittrar Yuusuf och Robin föreslår var tionde krona.

– Att skänka pengar till våra fattiga föräldrar kan väl vara ett välgörande ändamål. Det är inte alltid vi har pengar till mat hemma, säger Ali.

Yuusuf påpekar att det inte bara är deras föräldrar som är fattiga utan även de själva. Han tycker att det är bäst att behålla pengarna för att slippa väcka misstankar. Till slut föreslår han att de ska träffas här imorgon kväll för att diskutera vidare när de har funderat lite i lugn och ro.

Det enas de om.

Dagen efter träffas de fyra vännerna i samma skogsdunge och har hela huvudena fulla av frågor som de ställer till varandra och sig själva:

Kan vi lita på Oliver?

Hur ska vi dölja hur vi tjänar pengar för våra föräldrar, syskon och andra kompisar?

Hur farliga är egentligen de droger som Oliver kallar lätta?

Varför är det förbjudet att sälja lätta droger?

Visst kan det väl vara farligt att hamna i gangstergäng?

Hur ofta ser vi poliser här i området?

Tror ni att Oliver är beväpnad?

Vad händer egentligen om vi blir tagna av polisen?

Kan vi lita på att vi får betalt?

Tror ni att vi får rabatt på cannabis för eget bruk?

Vad ska vi använda pengarna till?

Ska vi fråga några fler om de vill vara med och jobba hos oss för en mindre summa pengar?

Hur stort område ska vi jobba i?

Var tror ni de flesta kunderna finns?

Finns det konkurrenter?

Ska vi ta betalt av kunderna?

Hur stor är risken för att vi rånas?

Skulle vi kunna förhandla upp ersättningen?

Vilken typ av mobiltelefon kommer vi att få?

Tror ni att vi skulle kunna fixa lagliga jobb istället?

Hur ska vi fira vår första betalning?

Ska vi gå och fira på McDonalds när vi har gjort upp med Oliver eller ska vi gå på ett fik?

Kan vi komma att tjäna så mycket att våra föräldrar på sikt får råd att skaffa sig en större och bättre bostad?

Diskussionen som följer på alla frågorna böljar fram och tillbaka i mer än två timmar. Sedan enas de om att säga ja till Olivers erbjudande, men att ställa en del frågor till honom innan de accepterar.

Oliver är redan på plats när de fyra killarna kommer dit. Han säger att han är nyfiken på hur de har diskuterat. De ställer några av de frågor de diskuterade igår.

De får svar på det mesta men inte allt.

När de har tackat ja till erbjudandet säger Oliver:

– Ni verkar otroligt kloka för er ålder. Era frågor visar det och att ni tar chansen att tjäna mycket pengar visar att ni både är kloka och beredda att arbeta. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra för er i livet.

Han har med sig en axelväska med fyra mobiltelefoner i och delar ut dem till de fyra vännerna. Telefonerna är av lite äldre modell så killarna blir lite besvikna, men Oliver lovar att de inom kort ska få helt nya telefoner. De måste först visa att de kan klara av att sköta jobbet.

– Om vi är så kloka som du nyss sa, så borde du kunna lita på att vi klarar detta, invänder Ali.

Oliver förklarar att det finns risk för att de väcker misstankar om de direkt har för fina och dyra telefoner. Det är bättre att de först har en enkel telefon och senare byter upp sig. Han förmanar dem att försöka ha en diskret framtoning.

– För att visa er att jag tror på er klokhet, så får ni här var sin hundring så att ni kan ge er iväg och fika på ett kondis eller käka på McDonalds när vi har skiljts åt. När ni går på ett uteställe så måste ni vara väldigt noga med att inte diskutera något som har med det här jobbet att göra. Det finns alltid en risk att någon råkar höra vad ni säger. Det här är en bra mötesplats när ni vill träffas och prata om jobbet, förklarar han.

En stund senare sitter de fyra killarna på Espresso house och äter sötsaker och dricker läsk. De får verkligen anstränga sig stenhårt för att inte diskutera det de just har varit med om.

De börjar istället diskutera om skolan. Robin är den ende av dem som har lyckats riktigt bra i några ämnen.

– Det hänger nog samman med min ljusa hudfärg, tror han själv och ingen av vännerna protesterar först. Sedan undrar Yuusuf om han menar att människor med ljus hudfärg är smartare och har lättare att lära sig.

Nej, Robin försäkrar att det tror han inte alls. Istället tror han att vissa lärare har fördomar mot människor med mörk hudfärg. Han tror att det beror på att Eskilstuna är en stad där vita rika människor bor i några stadsdelar och svarta eller mörka fattiga i andra. Lärarna vet inte så mycket om hur mörka människor lever.

– Sedan har de lite rätt på det sättet att vi som har våra rötter i Somalia inte har så mycket stöd i studierna av våra föräldrar. En del av dem kan inte läsa. Få kan tala bra svenska eller någon svenska alls, säger Ahmed.

Robin får en idé. Han undrar om Ahmed, Ali och Yuusuf skulle vilja följa med honom hem och få hjälp av hans föräldrar vid några tillfällen.

– Det är snällt tänkt, men jag känner att mitt behov av hjälp från föräldrarna uppstår spontant och ofta sent på kvällen, säger Yuusuf och får stöd av Ali och Ahmed som samtidigt betonar ytterligare hur snällt det är tänkt av Robin. Han föreslår i sin tur att de kan hålla det öppet.

När Yuusuf kommer hem sitter föräldrarna framför TV-apparater och stirrar förstrött på reklam. De tar ingen större notis om honom. Efter en stund kommer de på att Lisa har varit här och frågat efter honom. Hon berättade inte vad hon ville, men frågade om de visste var Yuusuf var.

När de sa att de inte hade en aning om var han höll hus sa hon att hon skulle gå hem.

– Det är rätt sent. Var har du varit, frågar Suado.

Yuusuf förklarar lågmält att han och några kompisar har suttit och snackat om sina studier. Suado passar på att fråga om sonen har något konkret mål med sina studier:

– Skulle du hellre välja ett jobb som gav bra betalt än ett jobb som du tycker är roligt?

– Jag vill helst ha ett jobb som både är roligt och bra betalt. Varför skulle jag välja?

Suado orkar inte fortsätta den här diskussionen, så hon återgår till TV-reklamen. Hon skulle kunna tänka sig ett jobb som varken är roligt eller bra betalt, men helst meningsfullt.

Robin tänker

att det känns pinsamt att hans kompisar trodde att han bedömer dem efter hudfärgen. Han tycker att det är en rikedom att känna så många människor med rötter i andra länder. Det har hans föräldrar sagt och han är glad att ha en klok mor och en glad far som båda är fördomsfria.  

Han tänker på de släktingar han har som verkar rasistiska eller i varje fall främlingsfientliga. De tänker helt fel, tycker han. Eller tänker de alls? Ibland tycker han att de främlingsfientliga verkar sakna både hjärta och hjärna.

Vissa vuxna verkar inte riktigt kloka. Robin har blivit alltmer intresserad av politik sedan han har sett hur de vuxna behandlar hans vänner som kommit hit som flyktingar från länder där det pågår krig. Hur kan de tänka sig att skicka tillbaka människor att dö i krig?

Om han kunde hitta något politiskt parti som han litade på så skulle han gärna gå med i deras ungdomsförbund. Tyvärr har han inte hittat något parti han kan sympatisera med. Alla politiker han har sett på TV eller läst om verkar mer intresserade av makt och pengar än vårt gemensamma bästa.