Sunday, April 5, 2020

Kapitel 28
Varför är kantarellerna blodiga? 


Den 19 september 2019

Se kapitel 1.
Kapitel 27
Yuusefs och Julia förbereder flytten  


Den 15 – 18 september 2019

Den 1 oktober ska Yuusuf och Julia flytta till den lilla orten Hovmantorp, ungefär två mil öster om Växjö. Julia har fått jobb på arbetsförmedlingen i staden och Yuusuf ska börja på St Sigfrids folkhögskola i utkanten av Växjö. Pengarna som de har fått när de sålde Yuusufs stora BMW och betalningen för deras lilla etta fick bli kontantinsatsen till en liten, billig, men trevlig villa. Det tar ungefär en kvart att åka tåg mellan Växjö och Hovmantorp och tågen går tätt. Yuusuf räknar med att cykla från stationen till skolan.
De är båda väldigt förväntansfulla inför flytten.
I deras lilla ett finns knappast några möbler, men har enats om att vara sparsamma när de möblerar sin villa. Det mesta har de köpt begagnat på Retuna i utkanten av Eskilstuna. Lite kompletteringar har de gjort på Ikea.
Deras föräldrar har varit lite besvikna över att de flyttar från Eskilstuna, men ändå varit hjälpsamma med både råd och dåd. De ska få med sig en del svensk och somalisk konst att pryda väggarna i sitt nya hem med.

Ikväll ska Julia bjuda sina arbetskamrater på avskedsfest hemma i föräldrarnas bostad, eftersom det skulle bli lite trångt i ettans lilla kök. Det passar bra eftersom föräldrarna har åkt till Stockholm för att gå på teater.

Hon har beställt hem 13 pizzor, varav hälften utan kött eftersom många av hennes arbetskamrater har slutat att äta ko, gris och kyckling. Hon har också köpt hem tre boxar spanskt rödvin. Som dessert har hon köpt hem två stora tårtor och en flaska fransk honungslikör.
Yuusuf är bjuden, men har bestämt sig för att inte komma, eftersom han inser att det kommer att bli svårt för honom att sanningsenligt förklara varför han så gärna vill lämna Eskilstuna. Julia är lite besviken för hon hade gärna velat att hennes arbetskamrater skulle få se hur snygg och charmig han är, men hon förstår honom.
– Du får gärna berätta att jag har varit inne i den kriminella världen, men lämnat den och nu vill komma långt från mina kriminella kompisar. Jag inser att jag kommer ha svårt att svara på följdfrågor om jag är med på din fest. Berätta gärna att jag vill satsa helhjärtat på både vår relation och mina studier. För att det ska fungera behöver jag komma långt ifrån mina brottsliga kompisar. Det är bra om du berättar så ärligt som möjligt, säger Yuusuf.
Istället har han stämt träff med några av sina gamla brottsliga kompisar på en pizzeria. Nu är det flera månader sedan han träffade någon av dem, men han vill ändå träffa dem för att sätta en definitiv punkt i sin relation till de kriminella gängen.
När han berättar det för Julia blir hon rädd.
– Är du säker på att de inte kommer att misshandla dig för att de tycker att du har svikit dem, frågar hon.
– Tycker du verkligen att jag har svikit dem?
– Nej, det tycker jag verkligen inte. Det jag är rädd för är att de kanske tycker det. Om de frågar, så berätta inte vart vi ska flytta.
– Självklart ska jag inte berätta det, men det finns alltid en risk att de kan ta reda på den ändå via birthday.se på internet. Sedan tror jag att de är alldeles för lata för att åka till Småland och hämnas på mig.
Julia hoppas att det är så. Hon har en annan idé. Någonstans har hon läst att det finns stöd att få från samhället för dem som vill lämna sitt gängkriminella liv. Hon tycker att Yuusuf kanske borde ta reda på hur det fungerar att kunna få skydd från sina gamla kompisar.
Yuusuf är skeptisk till allt som kommer från kriminalvården och socialtjänsten.
– Jag har inte haft så mycket med dem att göra, men det jag har hört är att de är byråkrater som bara tänker på hårda tag mot brottslingar, inte så mycket på att försöka få de kriminella på andra tankar, berättar han.
Julia erkänner att han nog har rätt. Hon har talat med en forskare om integration och hans bild var att byråkraterna i stat och kommun är mer intresserade av att vidga sitt revir och höja sin lön än att se något resultat av resurserna som satsas på integration.
Plötsligt får Yuusuf en idé, som ingen av dem konstigt nog tänkt på innan:
– Vi kanske ska gifta oss så att du – och inte mina föräldrar – får ärva min del av huset i Hovmantorp om jag skulle bli mördad.
– Det var inte ett så romantiskt frieri, men JA, jag vill gifta mig med dig så snart som möjligt, kanske redan nästa vecka, svarar Julia.  
Yuusuf faller ner på knä framför henne. Hon skrattar och faller ner på knä bredvid honom. De förenas i en lång omfamning och enas om att försöka fixa en vigsel så snart som möjligt.

När Yuusuf kommer till pizzerian är de enda gästerna åtta av hans gamla kompisar. De är alla nyfikna på varför han har bjudit dem på middag ikväll.
– Jag har bjudit hit er på en avskedsfest. Om mindre än två veckor ska jag flytta från Eskilstuna. Nu vill jag passa på att tacka er för den tid vi har haft tillsammans. Det har inte alltid varit lätt, men vårt samarbete har övervunnit mycket av svårigheterna. Tack och tack igen för vårt goda samarbete.
Ett sorl uppstår. Ur sorlet höjs en röst. Det är Kevin som låter riktigt aggressiv.
– Vart ska du flytta? Till Mogadishu? Eller till Stockholm? Eller ut på landet? Vad håller du på med egentligen? Varför har du blivit en sådan jävla svikare? Vad tycker ni andra att vi ska göra med den här typen? Ska vi spöa upp honom? Ska vi tipsa polisen om honom? Ska vi tipsa MC-gänget om honom?
Flera säger att de vill äta först innan de bestämmer det. Ahmed som har flyttat tillbaka från Mogadishu till Eskilstuna håller ett litet försvarstal:
– Nu får ni ge er. Yuusuf har gjort jättemycket för oss genom åren, mer än någon annan, och han är väl inte vår slav. Tänker ni vara med i gänget till ni går i pension är det väl ert problem.  Vi borde tacka honom istället för att hota honom. Jag kan försäkra att den som gör Yuusuf illa kommer att få med mig att göra.
Yuusuf bestämmer sig för att inte lägga sig i den här obehagliga diskussionen. Ahmeds försvarstal är troligen effektivare än om han själv skulle försvara sig.
Stämningen lugnar ner sig lite. Anders och Kevin sitter och viskar med varandra i den motsatta änden av bordet. De flesta verkar ändå hålla med Ahmed. När pizzorna är uppätna och rödvinet urdrucket försvinner Anders och Kevin utan att säga hej då, men de andra kommer fram, tackar Yuusuf och önskar honom lycka till.
Ändå känner sig Yuusuf obehaglig till mods. Han funderar på om han ska åka hem till Julia eller om han ska åka hem till föräldrarna eller hem till deras egen lilla lägenhet. Han tänker att Julias fest nog pågår för fullt och att han inte kommer att träffa föräldrarna så mycket i fortsättningen så han bestämmer sig för att åka hem till dem.

Suado frågar vad han har gjort ikväll och Yuusuf berättar att han har tagit ett definitivt farväl till all brottslighet inför sina kriminella kompisar.
– Blev de inte sura, undrar Suado.
Lite nedtonat berättar Yuusuf om de olika reaktionerna på hans besked att han definitivt ska lämna både knarkträsket och sin hemstad Eskilstuna.
Suado får en idé. Hon frågar Mohamed om inte de också kan flytta till Småland för att få vara med om något nytt och för att komma lite längre söderut. Sedan frågar hon Yuusuf om han och Julia har något emot att de skulle följa efter.
– Eller vi kanske ska flytta söderut på riktigt. Om vi tar med oss allt vi har lärt oss här i Sverige till Somalia så skulle vi kunna göra mycket nytta där, svarar Mohamed.
Yuusuf försäkrar att han skulle gilla att de flyttade till Småland. Om några år när vi har fått barn så vore det bra om de har farmor och farfar på nära håll.
– Om ni skulle bo i Somalia vore det väldigt krångligt att träffa era barnbarn. Det är inget land, dit vi svenskar vill åka på semester, säger han.
Mohamed protesterar både mot att Yuusuf är svensk och mot att han inte vill åka på semester till Somalia. Han hävdar att Somalia är ett väldigt vackert land med härliga sandstränder , vacker natur och mycket skönare väder än i Sverige.
– Du får se till att kriget är slut innan jag ens skulle tänka mig att besöka landet även om ni skulle bo där, säger Yuusuf och får medhåll från Suado.
Mohamed tycker att det inte borde vara så stor skillnad på kriget i Somalia och de knarkkrig som Yuusuf har varit inblandad i. Suado tycker att hennes man har fel. Hon minns tiden i krigets Somalia som mycket värre än det Yuusuf har berättat om striderna mellan de kriminella gängen i Eskilstuna.
Mohamed börjar inse att det här är en diskussion som han inte kan vinna. Istället vill han veta mer om hur det är att jobba och bo i Småland. Yuusuf erkänner att han inte vet jättemycket mer än om folkhögskolan han ska gå på och om att bo i Hovmantorp. Suado föreslår att han, precis som hon, börjar läsa Astrid Lindgrens barnböcker för att lära sig mer om Småland.
Yuusuf tycker att de kan komma ner till Småland och hälsa på när de är lediga. Även om huset Julia och han har köpt är rätt litet så finns där ett gästrum som de kan bo i när de är på besök. Han betonar också att om föräldrarna skulle kontaktas av några kriminella typer som vill veta var de bor ska de inte yppa något.
– Självklart inte, men det kan inte vara någon svårighet för dem att ta reda på det själva. Du har väl hört talas om birthday.se där det går att se var alla svenska bor och när de är födda, säger Mohamed.
– Fast om det finns riktiga hot mot oss så kan vi ansöka om skyddad identitet. Julia och jag har diskuterat det, men är inte riktigt mogna för det ännu, säger Yuusuf.
Suado tycker att de ska göra det.
– Gå och lägg dig och sov på saken, säger hon.
Innan han går och lägger sig berättar han om Julias och hans planer på att gifta sig nästa vecka, något som gläder särskilt Suado.
– Vi ska ordna en liten middag för er och Julias föräldrar, lovar Yuusuf.


Yuusuf tänker
att han är helt säker på att Julia och han har valt rätt när det har bestämt sig för att lämna Eskilstuna. Han funderar på var det största hotet mot Julias och hans lycka finns.
Han tror definitivt inte att de kriminella kommer att tipsa polisen om brott som han har begått. Då är risken att polisen kommer att gräva i deras egen brottslighet också.
Risken att hans eget gäng ska skjuta honom för att han lämnat dem tror han också är liten. Även om många män ger sig på kvinnor som de är ihop med, tror Mohamed ändå att de tvekar att mörda män som de har varit vänner med länge. Det är klart att det finns nya killar i gänget och de kanske kan tänka sig att skjuta honom på uppmaning av aggressiva och hotfulla typer som Anders och Kevin.
Den största risken är nog att någon av dem skvallrar för killarna i MC-gänget att om de ska hämnas så borde Yuusuf vara det självklara målet.
Han inser att han har levt nära döden i många år, så han är inte rädd för att dö själv. Det värsta vore om de skulle ge sig på Julia. Det skulle han inte kunna leva med. Om det skulle hända skulle han definitivt skjuta skallen av sig. Nu kommer han att tänka på att han måste göra sig av med sin pistol snarast.
Han minns känslan när Lisa lämnade detta jordelivet. Om han skulle drabbas av något sådant igen skulle hans enda hämnd riktas mot honom själv.

Kapitel 26
Yuusefs första dagar på folkhögskolan


Den 20 – 25 augusti 2018

Yuusuf känner sig nöjd när han stiger över tröskeln till Eskilstuna folkhögskola. Hans ambition är att så snabbt som möjligt skaffa sig gymnasiekompetens för att sedan kunna studera på Mälardalens högskola. Det är Julia som har inspirerat honom till detta steg. Hon är väldigt nöjd över att han har tagit det och Suado och Mohamed likaså.
Killarna i hans knarkgäng är däremot riktigt missnöjda. De hävdar att han behövs på plats för att deras organisation ska fungera. Att gå på folkhögskola tycker de är lite fjolligt för killar som behöver vara jättetuffa för att hävda sig i konkurrensen med andra gäng.
Det bryr sig inte Yuusuf om. Han har börjat inse att mycket pengar inte är det som garanterar ett gott liv. Dessutom har han blivit mer och mer övertygad om att droger är ett sätt att förstöra sitt liv. Att försöka vara en tuff kille och också något som är destruktivt för hela mänskligheten.
Julia har övertygat honom om att det är kunskaper som är grunden för ett bra liv. Med mer kunskaper kan han lättare göra det han vill av sitt iv.
Han inser att han kan komma att behöva stöttning i studierna och att föräldrarna fortfarande inte förmår att ge honom det stödet, men han är säker på att Julia kan hjälpa honom när det behövs. Hon kan mycket och hon vill honom väl.

Första rasten blir han bestört. Två snaggade killar som kallar sig Bill och Bull kommer fram till honom, när han står ensam i ett hörn av skolgården. En av dem säger:
– Vi har hört att du säljer droger och vi skulle vilja köpa några gram kokain och lite cannabis. Du kanske kan fixa ett extrapris till oss som går i din klass?
Yuusuf vill absolut inte leva upp till något sådant rykte. Även om han inte helt har lämnat gänget så säger han bestämt:
– Ja och nej. Det stämmer att jag har sålt droger, men nu har jag slutat med det.
De två killarna Bill och Bull vill veta varför.
– Det finns flera skäl. Jag har tröttnat på att leva utanför lagen i en värld där våld hör till vardagen. Dessutom har jag insett allt tydligare att alla droger är onyttiga. De gör oss omdömeslösa, förvirrade, trötta och beroende. Även om vi har varit några som tjänat mycket på drogförsäljning så, blir många fattiga av att lägga en så stor del av sina pengar på något de inte mår bra av. Ofta leder det till rån och annat elände, förklarar Yuusuf.
De båda killarna protesterar och säger att de mår bra av att använda droger.
Yuusuf svarar bestämt:
– Då har ni nog inte ha hållit på så länge. Jag har sett så mycket elände, så jag har bestämt mig för att sluta. Ett exempel på vad som kan hända: en av mina tidigare flickvänner blev våldtagen av en missbrukare. Sedan dog hon av en överdos. Jag vet inte om det var en olyckshändelse eller ett avsiktligt sätt att glömma våldtäkten. Hon var en fantastisk människa som kunde ha gjort mycket för mänskligheten om hon avstått från droger. Två av mina vänner i gänget sköts ihjäl som en hämnd av några idioter i ett annat knarkgäng. De var intelligenta killar som skulle ha kunnat leva ett gott liv om de inte hade hamnat i drogträsket. Nu ligger de nergrävda i jorden istället. Det är nog rena turen att jag inte är död och begraven.
Bill och Bull vill veta om inte Yuusuf har frestats att hämnas flickvännen och kompisarna. Han erkänner att han har känt den frestelsen, men att han inte tror på hämnd. Det leder bara till ny hämnd och en våldspiral som ingen blir lycklig av.
– Min nuvarande kloka flickvän har lärt mig att förlåtelse är ett mycket bättre sätt att bygga sitt liv än hämnd. Genom förlåtelse kan man bli vän med sina fiender och försöka påverka dem också att leva ett bättre liv, säger han.
– Det låter som om du håller på att bli en godhetsknarkare. Det är också skadligt, säger Bill.
– Är du en högerextremist eftersom du ser godhet som något negativt, frågar Yuusuf.
Bill förnekar det.

När Yuusef kommer hem till Julia på kvällen berättar han om sin dag, framför allt om hur jobbigt han tyckte att det är att två klasskamrater känner till det förflutna som han själv allra helst vill glömma.
Julia är glad att han har svarat så klokt. Hon har en idé, som hon har grunnat på ett tag:
– Skulle du inte kunna ge dig ut och föreläsa i skolorna om hur farligt livet i drogvärlden kan vara?
Yuusuf blir lite överrumplad. Han vill verkligen sprida sina kunskaper om drogernas baksida till fler än Bill och Bull. Samtidigt är han rädd att det ska resultera i hämnd från både hans eget gäng och de konkurrerande gängen. Vid närmare eftertanke kan han se en föreläsningsturné som ett sätt att gottgöra allt ont han har gjort i sitt liv i drogträsket.
– Det låter som en bra idé, men jag tror att jag skulle kunna bli en bättre föreläsare efter en tid på folkhögskolan. När jag har lärt mig bättre svenska och har skaffat mig bättre kunskaper om samhället skulle jag kunna fördjupa en sådan föreläsning, säger han.
– Ja, kunskaper är allt bra, men ditt spontana sätt att berätta kan också gripa tag i åhörarna. Fast det är säkert bra om du låter det mogna fram vad du ska säga, svarar Julia.
De enas om att Yuusuf kan provföreläsa för Julia några gånger och sedan kan de tillsammans känna efter när hans berättelse har nått sin optimala höjd och bredd.

Vid frukostbordet dagen efter känner sig både Julia och Yuusuf så lyckliga. Lyckan bidrar till att de börjar funderar mer på hur deras framtid ska se ut.  
– Jag har börjat längta efter små bruna barn, Vad tänker du om det, undrar Julia.
Yuusuf tänker efter en liten stund.
– Jag förstår det. Ibland kan jag också längt efter barn, men jag kan se ett problem med att de är bruna. Du hör nu i valrörelsen hur främlingsfientligheten sprider sig till allt fler svenskar. Både barnen och du kan drabbas av hatande svenska gubbar, befarar han.
Julia argumenterar bestämt för att det inte går att ge efter för korkade hatare. Hon är övertygad om att de tillsammans kan fostra små humanister, som när de växer upp kan visa världen att rasismen tillhör en svunnen tid av okunnighet.
Yuusuf hoppas också att de kan bidra till att sprida kunskap och upplysning om hur världen kan förändras i rätt riktning – bort från de främlingsfientligas hyllande av okunnigheten. Han berättar också att han skulle vilja fostra några barn så att de får en mycket bättre barndom än han själv. Han är säker på att han ska följa med dem till skolan första dagen.

Första rasten andra dagen på folkhögskolan kommer Bill och Bull fram till Yuusuf igen.
– Vi har pratat om och funderat på det vi pratade om igår och har kommit fram till att vi inte vill fortsätta med droger. När det du berättade fick sjunka in var vi helt övertygade om att du har rätt i att droger skulle kunna förstöra våra liv, säger Bull.
Yuusuf blir jätteglad och kramar om Bill och Bull. Han är så nöjd med att de har lyssnat på honom och förstått vad han har menat. Han ser fram emot att berätta detta för Julia vid middagen ikväll.
– Jättebra att ni tänker på er framtid. En sak som jag glömde berätta igår är att drogerna också gör att man riskerar att bli inlåst. För några år sedan fick jag tillbringa nästan ett år inlåst som straff för mina brott och det var verkligen ingen positiv upplevelse. Det enda bra med den tiden var att den fick mig att sluta använda droger, berättar han för Bill och Bull.
De vill veta mer om hans tid som inlåst och han berättar rätt detaljerat om livet bakom lås och bom. Han upplevde det som om det var viktigare för personalen med hårda tag än att försöka få honom på andra tankar. Ingen verkade så intresserad av att tala med honom. Så här i efterhand tänker han att han hade förväntat sig mer behandling och mindre inlåsning. De kontakter han efteråt har haft med andra inlåsta har visat att de flesta har fortsatt med droger och annan brottslighet efter tiden på SIS-hemmet.
Bill och Bull tackar honom för att han är så öppen med sina upplevelser. De undrar om han har blivit utsatt för misshandel.
– Tyvärr är det nog så att jag har utsatt andra för mer våld än vad jag själv utsatts för. Det är plågsamt att tänka på allt våld som hör till den där branschen. Samtidigt är det svårt att dra sig ur, både för pengarnas skull och för att resten av gänget protesterar och hotar avhoppare med misshandel, berättar Yuusuf.

När Yuusuf senare på eftermiddagen går till skolans gym för att träna en stund stöter han ihop med en kille som han känner igen. Han är först osäker på när och var de har träffats. Efter en liten stund kommer han ihåg att killen heter Tobias. De gick i samma klass en termin på högstadiet.
Tobias var en rasist som hade för vana att kalla Yuusuf för apjävel.
Nu känner sig Yuusuf klart mer vältränad än Tobias, så han ställer sig framför honom och spänner sina muskler. Samtidigt antar han en hotfull min i ansiktet.
– Kommer du ihåg mig, frågar han.
Tobias ser livrädd ut och stammar fram en ursäkt för att han hade betett sig som ett jävla svin under den tid de gick i samma klass.
– Nu har jag lärt mig att alla människor är lika goda och kloka oavsett hudfärg, säger han
– Hur gick det till?
– Med åldern insåg jag att de vita killar jag umgicks med var okunniga och elaka. Ju fler människor med olika bakgrund jag har lärt känna desto tydligare har det varit att det finns onda och goda människor av olika nationalitet. Dessutom har jag insett att männens hyllning till manligheten är upphovet till mycket ont i världen.
Yuusuf berömmer Tobias för att han har utvecklats i rätt riktning och frågar vad han vill med sitt liv efter folkhögskolan. Det visar sig att Tobias drömmer om att bli journalist för att kunna sprida saklig information till sina gamla fördomsfulla kompisar. Han undrar vad Yuusuf har för mål med sina studier här.
– Mitt mål är att studera vidare på högskolan till något yrke som går att kombinera med handlingskraft. Länge har jag haft en dröm att bli bagare. Att tillverka mat känns meningsfullt. Min flickvän jobbar på Arbetsförmedlingen och hon säger att ett problem i samhället är att det är alldeles för mycket snack och för lite handling. Enligt henne är det kirurger och journalister som framför allt ägnar sig åt att göra något konkret som samtidigt kräver teoretiska kunskaper för att klara, svarar Yuusuf.
De enas om att de har mycket mer gemensamt än vad han någonsin hade trott tidigare.

När Yuusuf kommer ut från skolan står två killar från knarkgänget utanför och tar tag i honom. Det är Ahmed och Robin som vill diskutera Yuusufs frånvaro.
– Hela vår verksamhet håller på att bryta samman nu när både Oliver och du är borta. Skulle du inte kunna studera på halvtid och sköta våra affärer på halvtid, undrar Robin.
Yuusuf förklarar att han tycker att han har gjort sitt för gänget. Nu vill han satsa på sitt eget liv och en framtid utan droger och brottslighet på heltid. Han säger sig ändå vara beredd på att svara på några frågor Ahmed och Robin kanske har om deras verksamhet i det förflutna.
De tycker inte att det räcker med att han snackar med dem i telefonen. Han behöver vara med och göra saker. Sådana här affärer kan inte skötas på distans. Det är de väldigt bestämda på. De låter mer och mer irriterade.
Efter en stund börjar de till och med bli hotfulla.
– Om du inte kommer tillbaka och är med oss, så kanske vi tipsar antingen MC-gänget eller polisen om allt som du har gjort, säger Robin.
Yuusuf önskar dem lite ironiskt lycka till:
– Hur tror ni att jag ska kunna hjälpa er om polisen spärrar in mig eller om MC-gänget slår ihjäl mig?
Varken Ahmed eller Robin har något svar på det. De ber honom att dra åt helvete och går snabbt därifrån.

Hemma hos Julia berättar Yuusuf om hur bestämt han har avvisat knarkgängets uppvaktning. Hon är så glad att han är så bestämd när det gäller sin framtid.
– Vi kanske ska flytta från Eskilstuna för att slippa ifrån ditt gamla gäng. Jag skulle säkert kunna få jobb på någon arbetsförmedling någon annanstans i Sverige och det finns många folkhögskolor som har liknande kurser som den du går på, säger Julia.
Yuusuf blir lite nyfiken och vill veta vilka städer hon skulle kunna tänka sig. Han har dåligt grepp på världen utanför Eskilstuna. Julia räknar upp några städer som hon kommer att tänka på. De har det gemensamt att de ligger söder om Eskilstuna och är medelstora: Linköping, Kalmar, Falkenberg, Växjö, Lund eller Ystad.
Hon får ett infall.
– Du kanske skulle vilja att vi flyttar till Mogadishu så att du får knyta en kontakt med dina föräldrars kultur? Det kunde vara spännande för mig också att få uppleva något nytt och annorlunda, säger Julia.
Nej, Yuusuf vill inte flytta till krigets Somalia. Inte i första hand för att han är rädd för kriget utan mer för att han känner sig mer som en sörmlänning än som en somalier. I alla fall när han inte ser sig i spegeln.
– Ibland har jag drömt om att få komma bort från Eskilstuna. Jag skulle vilja testa att jobba i England, Tyskland, Frankrike eller Spanien, men det kan väl vara en bra början att arbeta någonstans i södra delen av Sverige, säger Julia.
De enas om att det säkert vore bra att uppleva en annan verklighet för att få lite vidgade vyer.
– Vi kan väl börja undersöka var det kan finnas möjlighet att få en fin och prisvärd bostad. Det lär vara enklare för dig att få ett jobb och för mig att hitta en ny skola än att göra ett fynd på bostadsmarknaden, säger Yuusuf.


Yuusuf tänker
att nästan allt i livet håller på att utveckla sig i rätt riktning. Studierna går bättre än han någonsin hade trott. De sociala kontakterna i skolan har varit berikande. Relationen till Julia blir allt djupare och härligare. Hon känns som det bästa som har hänt honom i hela livet.
De enda orosmolnen är det förflutna och de gamla kompisarna från knarkgängen som inte vill acceptera att han har dragit sig undan och vill börja ett nytt liv.
Han ångrar verkligen att han gav sig in i denna världen även om han inser att han var ung, dum och utsatt när han drogs ner i drogträsket. Nu tycker han att han borde ha visat ett större ansvar för sina handlingar tidigare i livet. 
Vad är det värsta som skulle kunna hända i livet nu? Att studierna börjar gå sämre? Att hans föräldrar blir sjuka eller arbetslösa? Att han avslöjas som mördare? Att Julia lämnar honom? Att några i något knarkgäng mördar honom?
Han bestämmer sig för att istället fundera över vad som är det bästa som kan hända i livet. Det är inte så svårt att tänka ut. Han ser framför sig att Julia och han bor i en villa i en lagom stor stad i södra Sverige och har tre små barn, bra jobb och en kul fritid som utgår mer från barnens behov än föräldrarnas. Han hoppas att barnen kan få en bra kontakt med sina mor- och farföräldrar trots avståndet.

Kapitel 25
Yuusefs samvete slår till hårt


Den 28 – 29 augusti 2017

Yuusuf ligger hemma i sängen och försöker somna utan att lyckas. Han kallsvettas och har svår panikångest. Tidigare under dagen har Julia och han kommit hem från några härliga tågluffarveckor i sydvästra Europa. De har haft det så bra hela tiden. Deras tid har fyllts med sevärdheter, snälla människor, sol, bad, god mat och dryck och kärlek.
De har varit i fina städer som Menton, Nice, Montpellier, Barcelona, Valencia, Cordoba, Nerja, Malaga, Tarifa, Sevilla, Lissabon, Bilbao, San Sebastian och Bordeaux.
När de tidigare under kvällen kom hem till stationen gick de efter en lång farvälkram hem till sina respektive föräldrar. Yuusuf gick lite tankspridd en väg som han inte brukar gå. Plötsligt inser han att han passerar den port där han sköt ihjäl en MC-kille häromåret. Tidigare har han lyckats att förtränga det och möjligen varit lite rädd för att polisen skulle få något tips och att hans föräldrar eller Julia skulle få reda på att han är en mördare. Nu är det samvetet som drabbar honom. Mord är den optimala ondskan och han vill verkligen inte vara en ond människa.
Han börjar tänka intensivt på konsekvenserna för de han har mördat och som inte fått leva något långt liv. Hittills har han tänkt att den som är död inte är medveten om vad hen missar, men nu tänker han att ingen har ändå rätt att stoppa ett flöde av upplevelser. Han tänker också på sorgen hos offrets anhöriga. Även om MC-killar ofta är svin, så är han övertygad om att deras föräldrar och syskon kan sörja och sakna dem allvarligt och länge. Som så många är deras personligheter sannolikt sammansatta. Även om de är onda i sin kriminella gärning, så kan de kanske ändå vara snälla mot sina mammor och småsyskon.

När Yuusuf kommer hem till Suado och Mohamed sitter han länge och berättar om de fina veckorna med Julia, men det dåliga samvetet maler ändå inne i hela kroppen.
Suado noterar att hans ord är mer positiva än hans uppsyn. Hon undrar om det har hänt något obehagligt under resan eftersom han inte ser så glad ut som han borde. Han svarar att skenet bedrar. Allt har varit bättre än bra på resan.
– Ni kanske skulle göra en liknande resa. Det har varit kul, njutbart, spännande och lärorikt, försäkrar Yuusuf.
Mohamed vill veta om det inte blev väldigt dyrt att bo enstaka nätter på hotell. Yuusuf berättar att de har försökt hålla sig under 500 kronor natten. Några enstaka gånger har de unnat sig riktigt läckra och dyra måltider, men oftast har de hittat god och billig mat. Badstränderna har oftast varit allmänna och inte kostat något att besöka. Så allt som allt har resan blivit billigare än han hade trott innan de gav sig av.
Suado vill veta hur Julia och Yuusuf har kommit överens under resan. De har väl inte grälat?
– Nej, vi har aldrig bråkat. Tvärtom har vår kärlek fördjupats och vi kommer nog flytta ihop snart. Det gäller bara att hitta rätt bostad. Vi har till och med pratat om att skaffa barn. Allt måste väl ändå ta sin tid, säger Yuusuf.
När Yuusuf sedan dragit sig tillbaka till sitt rum och har börjat packa upp sin väska anfalls han åter av det dåliga samvetet. Han förbannar sin dumhet som gjorde att han inte fattade vilka allvarliga brott han utsatt många för.
Det är ju inte bara dem han skadat och dödat som plågar hans samvete, vilket i och för sig känns värst. Nästan lika jobbigt känns det när han tänker på hur många liv han har förstört genom att bidra till att så många har blivit beroende av droger. Det har ju inte bara drabbat alla missbrukare han sålt till utan även deras anhöriga som fått leva med personlighetsförändringarna.
Han tänker tanken att börja räkna på hur många liv han kan ha förstört, men bestämmer sig för att avstå. Det skulle bli ett berg av elände, som han aldrig skulle orka flytta på. Den vanliga tanken att se framåt istället för bakåt dyker upp i huvudet, men den förmår inte fastna.
Framför sig ser han döda och gråtande människor. De lägger sig som en stor klump över hans bröst. Han befarar han får leva med den klumpen resten av sitt liv. Tanken att avsluta sitt liv dyker upp igen. Han tar fram sin revolver ur en garderob, vrider och vänder på den. Då dyker bilden av Julia upp i hans hjärna och han inser att hans och hennes liv tillsammans måste få fortsätta. Han lägger tillbaka revolvern i garderoben.
Finns det fler sätt att gottgöra allt ont han har gjort än att leva ett gott liv i framtiden? Vad är ett gott liv? Kanske är det att fostra de egna barnen till goda samhällsmedborgare? Eller är det att skänka pengar till välgörande ändamål? Ska han engagera sig för att rädda klimatet? Kanske allt detta.
Han kan inte riktigt bestämma sig. Just nu känner han bara att han vill sova. Det går inte. Han ältar och ältar allt ont han har gjort i flera timmar. Plötsligt piper han telefon. Det är ett sms från Julia:
”Hoppas att jag inte väcker dig, men jag måste bara skriva att jag inte kan sova för att jag längtar så mycket efter dig. Kan vi inte försöka hitta en liten gemensam lägenhet så snart som möjligt? Jag vill i alla fall äta frukost med dig redan om fyra timmar”. Kan du komma hem till mig?”
Yuusuf svarar direkt:
”Jag kan inte heller sova. Mitt dåliga samvete för mina onda gärningar har drabbat mig. Dessutom längtar jag jättemycket efter dig. Ja, jag kommer hem till dig klockan 08.00.”
Som svar får han två röda hjärtan. Efter en lite stund somnar han.

På vägen till Julia köper han med sig två färska croissanter och en flaska färskpressad apelsinjuice. I Julias föräldrars skafferi finns kaffe, bröd, marmelad och müsli. I kylskåpet finns en söt och god vaniljyoghurt.
Julia frågar varför han just i natt drabbades av dåligt samvete. Frukosten får genast en dålig bismak. Yuusuf berättar i alla fall att han råkat passera en plats där han har gjort sig skyldig till ett våldsbrott. Det fick honom att tänka på hur många han har skadat genom att sälja droger till dem.
– Låt oss att se framåt istället för bakåt. I morse såg jag en annons om en liten ganska billig lägenhet i Eskilstuna-kuriren, en liten etta i Nyfors för lite över 500 000 kronor. Skulle du kunna tänka dig att flytta ihop med mig i den, undrar Julia och visar honom annonsen.
– Ja, absolut. Det skulle vara underbart att få vakna med dig varje morgon efter att ha somnat med dig varje kväll, svarar Yuusuf sedan han tyst har konstaterat att han inte har begått något brott på den adressen.
De konstaterar att de inte har några problem med att få ihop till kontantinsatsen. Julia inser att hon kan gå till jobbet därifrån på mindre än 15 minuter och sedan ringer hon till mäklaren och ordnar så att de får en visning redan dagen efter.

20 minuter efter att de har sett på lägenheten bestämmer sig Julia och Yuusuf sig för att slå till. Redan om tre veckor kan de ta över lägenheten, men de bestämmer sig för att måla om en del innan de flyttar så de är inriktade på att flytta dit om fyra veckor.
De går in på en bar och beställer in en flaska champagne för att fira. Yuusuf har fått smak för champagne på deras senaste resa och Julia har gillat det länge.
– Vilken tur att jag inte ska gå och jobba idag. Jag vill inte komma till jobbet och lukta vin, säger Julia, som har tagit ledigt hela dagen.
De talar igenom vad de behöver köpa. Julia tror att de kan få det mesta genom hennes föräldrar som har haft en tendens att köpa mer än de behöver. Båda inser att de troligen inte kommer att bo här jättelänge, eftersom de egentligen skulle vilja ha en större lägenhet.
De bestämmer sig för att tillsammans gå hem till sina föräldrar och berätta om denna glada händelse, även om de inte är säkra på att de kommer att få något glatt bifall.
Föräldrarnas reaktioner är rätt neutrala. Båda misstänker att föräldrarna skulle varit gladare om båda hade haft samma hudfärg. Ingen säger något om vare sig hudfärg eller religion. Båda föräldraparen gratulerar lite formellt och säger att de kommer sakna sina barn när de flyttar. Julia och Yuusuf lovar att bo kvar hemma tills de har tillträde till lägenheten.
Julia och Yuusuf lovar att bjuda in alla föräldrarna på en inflyttningsfest. De tackar genast tacksamt ja.

Hemma i pojkrummet sent på kvällen drabbas Yuusuf åter av sitt dåliga samvete. Trots sin avvikande hudfärg känner han sig nu så priviligierad att han inte kan låta bli att tänka på alla liv han har förstört.
Fan, fan, fan, tänker han.
Varför tänkte han inte efter lite noggrannare innan han gjorde dumma saker? Han vill varken skylla på sin ungdom eller på sin bakgrund i ett utsatt område. Det är bara han själv som har att ta ansvar för det han gjort. Han upprepar detta för sig själv gång på gång.
Han anstränger sig så hårt han kan för att istället tänka på sin framtid. Julia och han är överens om att han ska försöka få några tillfälliga jobb det närmast året och sedan börja studera på en folkhögskola för att skaffa sig gymnasiekompetens.


Yuusuf tänker
att hans förvåning över att han trots sin brottsliga bakgrund har funnit en så underbar kvinna som Julia gör att han tänker på att de som med hans hjälp har hamnat i knarkträsket troligen möjligen har träffat något jävla svin att dela sitt liv med.
Han tänker också på att svin har fått en ny innebörd för honom. När Julia och han var ute och reste hände det flera gånger att han åt gris. Han känner sig mer fjärmad från föräldrarnas religion än någonsin tidigare. Om religionen skulle ha någon trovärdighet skulle den värna mer om människorna och mindre om gamla regler.
Han är i och för sig övertygad om att det inte finns någon gud, så varför bry sig om gammeldags regler från någon religion. En ny tanke slår honom: om han hade kvar föräldrarnas religion skulle han be till gud att han skulle glömma allt dumt han har gjort och istället kunna inrikta sig på framtiden.
Kapitel 24
Julia gör Yuusefs liv ljusare


Den 15 - 27 maj 2017

En ovanligt ljus dag i maj möter Yuusuf av en slump en gammal klasskamrat på en libanesisk restaurang i centrala Eskilstuna. Han har just börjat äta när en vacker kvinna ställer sig framför honom och frågar om hon får slå sig ner.
– Javisst, du är välkommen, säger Yuusuf. Han blir glad, inte i första hand för att hon är så vacker utan främst för att hon ser så glad ut. Han känner igen henne från skolan, men kommer först inte ihåg vad hon heter. Ögonblicket efter dyker namnet upp i huvudet:
Julia.
Han passar på att visa att han kommer ihåg henne. Han säger:
– Det var länge sedan vi träffades, Julia. Jättekul att se dig. Du ser ut att må bra. Mår du lika bra som du ser ut?
Julia försäkrar att hon mår riktigt bra och är väldigt glad för det mesta. Hon är nästan alltid frisk och har ett välbetalt jobb. Trots att hon tjänar bra har hon valt att bo kvar hemma hos föräldrarna, som hon kommer ganska väl överens med. Att bo där är bekvämt och billigt.
Det enda problemet hon har är att hon ibland känner sig lite ensam. Sedan hon började arbeta har hon tappat kontakten med många av sina gamla vänner och ingen av hennes arbetskamrater har verkat så lockande att umgås med.
– Hur mår du Yuusuf, undrar hon.
Yuusuf blir lite överrumplad av hennes uppriktighet och bestämmer sig för att också vara helt ärlig och öppen när han svarar Julia.
– Min hälsa är också god, just nu i alla fall. Jag bor också kvar hemma hos mina föräldrar. Det är bekvämt och jag känner att jag kan stötta dem lite. Även om de båda numera har jobb, så har de fortfarande svårt med svenska språket. Det sorgliga i mitt liv är att jag inte har fått något hederligt jobb. Därför har jag under hela tiden efter skolan försörjt mig på i stort sett bara genom ett kriminellt gäng. Det är väldigt obehagligt att göra en massa dumma saker, så jag vill verkligen lämna den världen, men har av olika skäl inte lyckats ännu. Häromåret satt jag i fängelse, eller sluten ungdomsvård som det kallas, en period och det är verkligen inget som jag vill vara med om igen.
Julia ser förvånad ut och är tyst en stund innan hon försiktigt kommenterar det Yuusuf har berättat.
– Jag har alltid tyckt att du verkar vara både smart och snäll, så du borde ju kunna få ett riktigt bra jobb. Tyvärr är varken företag eller offentliga verksamheter alltid så bra på att välja rätt personer till rätt plats. De kan tvärt om vara riktigt dåliga på att hitta rätt, säger hon.
Yuusuf bestämmer sig för att lämna ämnet brottslighet och ställer istället fler frågor om Julias liv. Han inriktar sig på vad hon gör på sin fritid.
Hon berättar att hon läser mycket och ser mycket på film eftersom det är trevligt och är aktiviteter som går bra att göra ensam. Något som hon skulle vilja göra – men inte hittat någon att göra det med – är att resa runt i Europa. För några år sedan såg hon en film som heter ”100 steg från Bombay till Paris”, som fick henne att längta till södra Frankrike.
– Att resa runt i Europa är något jag också drömmer om, även om jag inte har sett den filmen. Jag köpte en fin BMW i slutet av förra året, men har inte varit längre bort än Mälardalen med den. I många år innan jag köpte bil hade jag knappast varit utanför Eskilstuna kommun. Nu har jag funderat över att åka till Paris en vecka eller till Spanien två veckor, men det har inte blivit av eftersom jag inte har haft något att resa tillsammans med, berättar Yuusuf.
Julia undrar om hon kan få lift med honom om han gör en sådan resa. Yuusuf lovar att det går jättebra. Han säger att han ska undersöka om han kan påbörja en kort resa söderut redan på fredag. Julia lovar att kolla om hon kan komma loss från jobbet och kontakta Yuusuf snarast. De byter telefonnummer.
Sedan kommer Julia med ett förslag som får Yuusufs hjärta att slå en volt.
– Jag har filmen ”100 steg från Bombay till Paris” på DVD hemma och ser om den då och då för att bli glad. Vill du följa med hem och se den?
Det vill han självklart.

Yuusuf skulle ha varit ännu mer nervös på väg hem till Julia om hon inte hade berättat att hennes föräldrar är bortresta. Nu känner han sig ändå osäker på hur han ska hantera diskussionen med Julia om en kommande resa. Han vill varken verka för försiktig eller för påflugen.
De börjar med att se filmen och Yuusuf känner sig lite romantisk efter att ha sett den. Det gör uppenbarligen Julia också. Hon ger Yuusuf blickar som han tolkar som lite förälskade.
Efter en kort diskussion om den trevliga filmen bestämmer de sig för att göra en plan för en veckas resa i Europa. De enas om att vara borta nio dagar och övernatta i Hamburg, Paris, Strasbourg och Berlin.
De kan inte låta bli att diskutera en två veckors resa senare i sommar också Då vill de till Saint-Antonin-Noble-Val, där ”100 steg från Bombay till Paris” är inspelad. De vill också till Nice, Barcelona och kanske fler platser på dessa breddgrader.
Eftersom filmen de just sett handlat så mycket om god mat börjar de diskutera om det finns några restauranger som de bara måste besöka under resan. Ingen av dem är så inläst på vare sig tyska, franska eller spanska restauranger. Julia erbjuder sig att läsa på vilka de inte ska missa. Det erbjudandet tar Yuusuf tacksamt emot.
När han ska gå hem ger Julia honom en lång varm kram och en puss på kinden. Så varm inombords var det länge sedan han kände sig. Detta hade han inte förväntat sig i morse.

På hemvägen är Yuusuf trots värmen ett offer för motstridiga känslor. Han känner sig väldigt lycklig över att ha träffat Julia och snabbt kommit så nära henne. Han känner på sig att de kan komma att bli ett lyckligt par tillsammans. Fast i så fall måste han verkligen bort från brottsligheten nästan genast.
Samtidigt känner han sig lite panikslagen över vad som kommer att hända med deras relation om Julia får reda på att han är en mördare. Han förbannar sig själv för det han har gjort. Det vore bra om livet var en dator så att han kunde radera sådant som han ångrar, men han inser att det kommer aldrig att hända.
Ibland får han självmordstankar. Han skulle kunna ta avstånd från det han ha gjort genom att skjuta skallen av sig. Han har en pistol hemma, så det vore enkelt att gå ut i skogen och avsluta ett liv, som han inser i hög grad har präglats av ondska.
Ett alternativ vore ju att försöka gottgöra allt ont han har gjort genom att försöka maximera alla goda gärningar som behövs i världen. Det kanske är något han skulle kunna diskutera med Julia om nästa gång de träffas.
Han funderar på vilka goda gärningar han skulle kunna göra med alla sina pengar, men också vad han skulle kunna lägga ner sin kraft på. Osökt kommer han att tänka både på flyktingar och klimatet. Han inser att han har varit en miljöbov på det sätt han har kört sina motorfordon. Han inser också att den långresa han nu planerar med Julia kommer att leda till stora utsläpp från den onödigt stora motorn i hans BMW. Han bestämmer sig i alla fall för att inte köra så fort som han brukar under den resan.

Klockan 07.00 på fredagsmorgonen hämtar Yuusuf upp Julia utanför hennes dörr. De är båda så glada och så förväntansfulla inför de upplevelser de har framför sig.
Yuusuf börjar med att urskulda sig för bilens stora motor, som effektivt förstör klimatet. Han lovar att hålla sig till alla hastighetsbegränsningar under hela resan.
– Jag har körkort så jag kan lösa av dig om du skulle bli trött. Sedan har jag funderat på den tvåveckorsresa vi har pratat om. Då skulle vi kunna åka tåg istället. Vad tror du om det, undrar Julia.
– Det låter som en bra idé att både kunna minska utsläppen och få mer tid att diskutera viktiga frågor istället för att koncentrera sig på trafiken. Jag har ibland funderat över att sälja den här bilen, svarar Yuusuf.
Båda tänker att de skulle kunna kramas om de åker tåg, men ingen av dem säger det. De har båda förväntningar på att den här resan ska leda till en kärleksrelation, men båda är lite försiktiga med att ta sådana initiativ.
När klockan är 13 är de i Helsingborg och tar färjan till Helsingør. Yuusuf bjuder på kaffe och smörgås i båtens kafé. Julia tackar genom att smeka hans kind, något som gör honom väldigt lycklig.
När de kommer till Hamburg vid 18-tiden undrar Yuusuf om de ska välja två enkelrum eller ett tvåbäddsrum. Han hade gärna föreslagit ett dubbelrum, men känner att han bör vänta med det. Julia svarar snabbt ett tvåbäddsrum.
När de hittat ett lämpligt, inte alltför dyrt hotell, frågar Yuusuf om Julia har hittat någon restaurang som de bör pröva här.
– Ja, ett förslag är en spansk restaurang som heter Picasso. Det kan vara ett sätt att komma ända till Spanien även på den här lite kortare resan. Du kanske hellre vill pröva tysk mat. Då har jag också ett förslag, säger Julia.
Yuusuf lockas av en spansk upplevelse.
När de har ätit tapas och druckit vin från Rioja betalar Yuusuf notan och belönas med ännu en smekning på kinden. Tillbaka på hotellrummet somnar Yuusuf snabbt eftersom han har kört hela vägen och blivit rätt trött att koncentrera sig. Julia ligger vaken och undrar om han inte är attraherad av henne eftersom han inte gör några närmanden. Hon är både lite lättad och besviken.

Ett dygn senare driver ungdomarna omkring i Paris på väg till en typiskt fransk restaurang som Julia har letat fram på nätet. Vid många byggnader vaktar tungt beväpnade poliser – eller är det militärer? Både Yuusuf och Julia drar slutsatsen att det är en följd av de senaste årens terrordåd. De kommenterar det, men Yuusuf blir illa berörd av vapnen som påminner honom om de brott han själv har begått med vapen i handen. Så han försöker – och lyckas – föra in diskussionen på helt andra ämnen.
På restaurangen La Coupole på Boulevard de Montparnasse äter de en trerättersmeny. De enas om att maten är vällagad av goda råvaror, men kanske inte så kreativ.
När de har ätit färdigt kräver Julia att få betala för dem båda två och Yuusuf avstår från att protestera. Han ser det som en chans att få smeka hennes båda kinder som tack för maten och vinet. Julia strålar mellan hans händer.
Tillbaka på hotellrummet går de och lägger sig i var sin säng utan att vara lika trötta som igår kväll. Yuusuf tar tillfället i akt att ta upp en diskussion som han har gått och grunnat på mycket sedan han träffade Julia.
– Vet du att det finns något som jag har funderat mycket på sedan jag träffade dig, som verkar vara – och säkert är – en så god människa. Hur ska jag kunna gottgöra allt ont jag har gjort under mitt liv i kriminella kretsar? Jag vill inte berätta om allt dumt jag har gjort, men mycket har varit relaterat till droger. Självklart fungerar det inte så, men jag skulle vilja att delar av mitt liv kunde raderas ungefär som vi kastar saker på datorn i papperskorgen. Några gånger har jag till och med funderat på att radera ut hela mitt liv, säger han.
– Nej, det får du inte göra. Försök glömma det förflutna och rikta in dig på framtiden. Du verkar vara en i grunden god människa som har råkat hamna snett. Jag är övertygad om att du skulle kunna leva ett gott liv. Då menar jag inte ett liv i lyx utan ett liv som en god människa, säger hon.
Yusuf blir rörd av det hon säger och snyftar till ett par gånger. Julia hör det och reser sig och går bort till hans säng. Hon tar hans huvud i sina armar och smeker det långsamt och länge.
– Tack snälla, snälla Julia, säger Yuusuf och funderar på om han ska återgälda smekningarna. Han bestämmer sig för att vänta med det någon eller några dagar.
Efter en stund går Julia tillbaka till sin säng och de båda ligger och vrider sig och gläds åt att känna en stark vänskap.

Ett par dagar senare vaknar Julia och Yuusuf på ett hotell i centrala Berlin. Dagarna i Strasbourg var angenäma. De kom väl överens, åt gott, sov gott och kände hela tiden hur deras vänskap växte och utvecklades känslomässigt.
Här i Berlin är deras plan att vandra omkring mellan kända platser och känna av stämningen.
När de har kommit ut på gatan och börjat vandra tar Julia ett fast tag i Yuusufs hand. Han kramar hennes hand lätt för att visa att han gillar det.
Medan de strövar längs Friedrichstraße tar Yuusuf upp en fråga han funderat på att ställa i flera dagar:
– Vad har du som vet mycket om den svenska arbetsmarknaden för råd om jag ska öka mina chanser att kunna skaffa mig ett hederligt arbete med hyggligt betalt?
Julia säger att hon har flera råd att ge:
– Det första är att tänka efter vad du helst vill arbeta med. Det andra är att skaffa sig en utbildning som passar för det jobbet. Ett tredje råd är att vara tålmodig. Många av oss har fått söka väldigt många jobb innan vi har fått ett erbjudande. Jag är medveten om att det kan vara en nackdel att heta Yuusuf och ha sina rötter i Somalia. Du kanske ska fundera på att ändra stavningen till Josef och ta dig ett svenskt efternamn. Då skulle du säkert kallas till betydligt fler anställningsintervjuer och fler skulle fatta vilken resurs du skulle kunna vara på de flesta arbetsplatser. Fast jag har full förståelse för att du kan vara stolt över din somaliska bakgrund. Du ska verkligen veta att du är en klok och empatisk kille som skulle kunna passa på många olika arbetsplatser, säger hon.
Yuusuf blir jätteglad över hennes svar. Han vänder sig om och kramar henne ömt och kort.
En ung kille som passerar vänder sig om och skriker några skällsord som Yuusuf inte förstår. Julia som kan några ord tyska berättar att han var upprörd över att en svart kille från Afrika kramade en vit tjej från Europa.
Hon säger några meningar till killen som försvinner snabbt. Yuusuf undrar vad hon sa. Hon berättar att hon hade sagt ungefär att hon tycker bättre om snälla och kloka afrikanska killar än onda och dumma tyskar.
Yuusuf kramar henne ömt och länge.
– Så snart i kommer hem får vi börja med att planera en tågresa på sensommaren. Jag tror att en optimal resa har en grov plan, där vi sedan improviserar detaljerna. Vi kan börja med att göra en lista på vilka städer vi vill till redan nu på hemvägen på färjan från Rostock till Gedser, föreslår Julia.
Yuusuf håller helt med. Han undrar hur mycket semester hon har, som hon har tänkt tillbringa med honom.
– Jag har blivit beviljad semester i hela augusti. Först hade jag tänkt att vi skulle åka iväg två veckor, men nu vill jag tillbringa hela semestern med dig. Har du tid, råd och möjlighet att vara iväg med mig en hel månad i sommar, svarar hon.
Javisst, Yuusuf vill inget hellre.



Julia tänker
att den här resan har överträffat hennes förväntningar. Hon uppskattar att Yuusuf varit generös och vänlig, men inte så framfusig som hon hade trott. Efterhand har hon insett att orsaken inte har varit att han varit ointresserad av henne utan att han har velat bygga deras relation från grunden.
Hon ser väldigt mycket fram emot deras nästa resa tillsammans senare i år. Då skulle hon vilja att deras vänskapliga relation fördjupas. När hon ser tillbaka på sitt unga liv kan hon inte minnas någon som har gjort ett så djupt känslomässigt intryck på henne på så kort tid.
Självklart hoppas hon att de kan ha en kontinuerlig kontakt även efter den här och nästa resa. De skulle kunna hitta på mycket trevligt tillsammans här i Sörmland och i övriga mellersta Sverige under sommaren.
Visst bekymrar det henne att han har ett kriminellt förflutet. Ibland kan hon fundera över vad han har gjort, men hon vill egentligen inte veta för hon anar att han förutom knarkförsäljning också har våldsbrott på sitt samvete. Det gläder henne oerhört att han verkar så bestämd att lämna den världen.
Några gånger har hon funderat över vad hennes föräldrar ska tycka om hennes relation till Yuusuf. Hon tror inte att hans hudfärg bekymrar dem, men om de får veta om hans brottsliga bana, skulle de säkert bli oroliga för hennes del.