Kapitel 25

Yuusefs samvete slår till hårt

Den 28 – 29 augusti 2017

Yuusuf ligger hemma i sängen och försöker somna utan att lyckas. Han kallsvettas och har svår panikångest. Tidigare under dagen har Julia och han kommit hem från några härliga tågluffarveckor i sydvästra Europa. De har haft det så bra hela tiden. Deras tid har fyllts med sevärdheter, snälla människor, sol, bad, god mat och dryck och kärlek.

De har varit i fina städer som Menton, Nice, Montpellier, Barcelona, Valencia, Cordoba, Nerja, Malaga, Tarifa, Sevilla, Lissabon, Bilbao, San Sebastian och Bordeaux.

När de tidigare under kvällen kom hem till stationen gick de efter en lång farvälkram hem till sina respektive föräldrar. Yuusuf gick lite tankspridd en väg som han inte brukar gå. Plötsligt inser han att han passerar den port där han sköt ihjäl en MC-kille häromåret. Tidigare har han lyckats att förtränga det och möjligen varit lite rädd för att polisen skulle få något tips och att hans föräldrar eller Julia skulle få reda på att han är en mördare. Nu är det samvetet som drabbar honom. Mord är den optimala ondskan och han vill verkligen inte vara en ond människa.

Han börjar tänka intensivt på konsekvenserna för de han har mördat och som inte fått leva något långt liv. Hittills har han tänkt att den som är död inte är medveten om vad hen missar, men nu tänker han att ingen har ändå rätt att stoppa ett flöde av upplevelser. Han tänker också på sorgen hos offrets anhöriga. Även om MC-killar ofta är svin, så är han övertygad om att deras föräldrar och syskon kan sörja och sakna dem allvarligt och länge. Som så många är deras personligheter sannolikt sammansatta. Även om de är onda i sin kriminella gärning, så kan de kanske ändå vara snälla mot sina mammor och småsyskon.

När Yuusuf kommer hem till Suado och Mohamed sitter han länge och berättar om de fina veckorna med Julia, men det dåliga samvetet maler ändå inne i hela kroppen.

Suado noterar att hans ord är mer positiva än hans uppsyn. Hon undrar om det har hänt något obehagligt under resan eftersom han inte ser så glad ut som han borde. Han svarar att skenet bedrar. Allt har varit bättre än bra på resan.

– Ni kanske skulle göra en liknande resa. Det har varit kul, njutbart, spännande och lärorikt, försäkrar Yuusuf.

Mohamed vill veta om det inte blev väldigt dyrt att bo enstaka nätter på hotell. Yuusuf berättar att de har försökt hålla sig under 500 kronor natten. Några enstaka gånger har de unnat sig riktigt läckra och dyra måltider, men oftast har de hittat god och billig mat. Badstränderna har oftast varit allmänna och inte kostat något att besöka. Så allt som allt har resan blivit billigare än han hade trott innan de gav sig av.

Suado vill veta hur Julia och Yuusuf har kommit överens under resan. De har väl inte grälat?

– Nej, vi har aldrig bråkat. Tvärtom har vår kärlek fördjupats och vi kommer nog flytta ihop snart. Det gäller bara att hitta rätt bostad. Vi har till och med pratat om att skaffa barn. Allt måste väl ändå ta sin tid, säger Yuusuf.

När Yuusuf sedan dragit sig tillbaka till sitt rum och har börjat packa upp sin väska anfalls han åter av det dåliga samvetet. Han förbannar sin dumhet som gjorde att han inte fattade vilka allvarliga brott han utsatt många för.

Det är ju inte bara dem han skadat och dödat som plågar hans samvete, vilket i och för sig känns värst. Nästan lika jobbigt känns det när han tänker på hur många liv han har förstört genom att bidra till att så många har blivit beroende av droger. Det har ju inte bara drabbat alla missbrukare han sålt till utan även deras anhöriga som fått leva med personlighetsförändringarna.

Han tänker tanken att börja räkna på hur många liv han kan ha förstört, men bestämmer sig för att avstå. Det skulle bli ett berg av elände, som han aldrig skulle orka flytta på. Den vanliga tanken att se framåt istället för bakåt dyker upp i huvudet, men den förmår inte fastna.

Framför sig ser han döda och gråtande människor. De lägger sig som en stor klump över hans bröst. Han befarar han får leva med den klumpen resten av sitt liv. Tanken att avsluta sitt liv dyker upp igen. Han tar fram sin revolver ur en garderob, vrider och vänder på den. Då dyker bilden av Julia upp i hans hjärna och han inser att hans och hennes liv tillsammans måste få fortsätta. Han lägger tillbaka revolvern i garderoben.

Finns det fler sätt att gottgöra allt ont han har gjort än att leva ett gott liv i framtiden? Vad är ett gott liv? Kanske är det att fostra de egna barnen till goda samhällsmedborgare? Eller är det att skänka pengar till välgörande ändamål? Ska han engagera sig för att rädda klimatet? Kanske allt detta.

Han kan inte riktigt bestämma sig. Just nu känner han bara att han vill sova. Det går inte. Han ältar och ältar allt ont han har gjort i flera timmar. Plötsligt piper han telefon. Det är ett sms från Julia:

”Hoppas att jag inte väcker dig, men jag måste bara skriva att jag inte kan sova för att jag längtar så mycket efter dig. Kan vi inte försöka hitta en liten gemensam lägenhet så snart som möjligt? Jag vill i alla fall äta frukost med dig redan om fyra timmar”. Kan du komma hem till mig?”

Yuusuf svarar direkt:

”Jag kan inte heller sova. Mitt dåliga samvete för mina onda gärningar har drabbat mig. Dessutom längtar jag jättemycket efter dig. Ja, jag kommer hem till dig klockan 08.00.”

Som svar får han två röda hjärtan. Efter en lite stund somnar han.

På vägen till Julia köper han med sig två färska croissanter och en flaska färskpressad apelsinjuice. I Julias föräldrars skafferi finns kaffe, bröd, marmelad och müsli. I kylskåpet finns en söt och god vaniljyoghurt.

Julia frågar varför han just i natt drabbades av dåligt samvete. Frukosten får genast en dålig bismak. Yuusuf berättar i alla fall att han råkat passera en plats där han har gjort sig skyldig till ett våldsbrott. Det fick honom att tänka på hur många han har skadat genom att sälja droger till dem.

– Låt oss att se framåt istället för bakåt. I morse såg jag en annons om en liten ganska billig lägenhet i Eskilstuna-kuriren, en liten etta i Nyfors för lite över 500 000 kronor. Skulle du kunna tänka dig att flytta ihop med mig i den, undrar Julia och visar honom annonsen.

– Ja, absolut. Det skulle vara underbart att få vakna med dig varje morgon efter att ha somnat med dig varje kväll, svarar Yuusuf sedan han tyst har konstaterat att han inte har begått något brott på den adressen.

De konstaterar att de inte har några problem med att få ihop till kontantinsatsen. Julia inser att hon kan gå till jobbet därifrån på mindre än 15 minuter och sedan ringer hon till mäklaren och ordnar så att de får en visning redan dagen efter.

20 minuter efter att de har sett på lägenheten bestämmer sig Julia och Yuusuf sig för att slå till. Redan om tre veckor kan de ta över lägenheten, men de bestämmer sig för att måla om en del innan de flyttar så de är inriktade på att flytta dit om fyra veckor.

De går in på en bar och beställer in en flaska champagne för att fira. Yuusuf har fått smak för champagne på deras senaste resa och Julia har gillat det länge.

– Vilken tur att jag inte ska gå och jobba idag. Jag vill inte komma till jobbet och lukta vin, säger Julia, som har tagit ledigt hela dagen.

De talar igenom vad de behöver köpa. Julia tror att de kan få det mesta genom hennes föräldrar som har haft en tendens att köpa mer än de behöver. Båda inser att de troligen inte kommer att bo här jättelänge, eftersom de egentligen skulle vilja ha en större lägenhet.

De bestämmer sig för att tillsammans gå hem till sina föräldrar och berätta om denna glada händelse, även om de inte är säkra på att de kommer att få något glatt bifall.

Föräldrarnas reaktioner är rätt neutrala. Båda misstänker att föräldrarna skulle varit gladare om båda hade haft samma hudfärg. Ingen säger något om vare sig hudfärg eller religion. Båda föräldraparen gratulerar lite formellt och säger att de kommer sakna sina barn när de flyttar. Julia och Yuusuf lovar att bo kvar hemma tills de har tillträde till lägenheten.

Julia och Yuusuf lovar att bjuda in alla föräldrarna på en inflyttningsfest. De tackar genast tacksamt ja.

Hemma i pojkrummet sent på kvällen drabbas Yuusuf åter av sitt dåliga samvete. Trots sin avvikande hudfärg känner han sig nu så priviligierad att han inte kan låta bli att tänka på alla liv han har förstört.

Fan, fan, fan, tänker han.

Varför tänkte han inte efter lite noggrannare innan han gjorde dumma saker? Han vill varken skylla på sin ungdom eller på sin bakgrund i ett utsatt område. Det är bara han själv som har att ta ansvar för det han gjort. Han upprepar detta för sig själv gång på gång.

Han anstränger sig så hårt han kan för att istället tänka på sin framtid. Julia och han är överens om att han ska försöka få några tillfälliga jobb det närmast året och sedan börja studera på en folkhögskola för att skaffa sig gymnasiekompetens.

Yuusuf tänker

att hans förvåning över att han trots sin brottsliga bakgrund har funnit en så underbar kvinna som Julia gör att han tänker på att de som med hans hjälp har hamnat i knarkträsket troligen möjligen har träffat något jävla svin att dela sitt liv med.

Han tänker också på att svin har fått en ny innebörd för honom. När Julia och han var ute och reste hände det flera gånger att han åt gris. Han känner sig mer fjärmad från föräldrarnas religion än någonsin tidigare. Om religionen skulle ha någon trovärdighet skulle den värna mer om människorna och mindre om gamla regler.

Han är i och för sig övertygad om att det inte finns någon gud, så varför bry sig om gammeldags regler från någon religion. En ny tanke slår honom: om han hade kvar föräldrarnas religion skulle han be till gud att han skulle glömma allt dumt han har gjort och istället kunna inrikta sig på framtiden.