Kapitel 17

Yuusuf släpps fri efter en tid som inlåst

Den 15 – 17 september 2014

Lättad och förväntansfull stiger Yuusuf ut genom portarna till det SIS-hem han varit inlåst efter att ha dömts till ett kort straff för narkotikabrott, skadegörelse och misshandel.

Det är några medlemmar i ett MC-gäng som på något sätt har haft koll på honom och försett polisen med indicier och en del riktiga bevis för brott han har begått.

Utanför väntar Suado och Mohamed i familjens nyinköpta bil, en 15 år gammal Volvo, modell mindre.

– Så skönt att du är fri, säger Suado och kramar honom hårt och länge.

– Nu får du se till att lämna den brottsliga banan och skaffa dig ett hederligt jobb. När Suado och jag med våra dåliga kunskaper i svenska nu båda har lyckats få fasta jobb, så ska väl du kunna lyckas som talar felfri svenska, säger Mohamed och dunkar honom i ryggen.

– Javisst, säger Yuusuf men tänker inom sig att chansen nu har blivit ännu mindre när han suttit i fängelse. Få företag eller kommuner letar efter straffade invandrare för att anställa även om det skulle kunna få dem bort från brottets bana.

Under tiden i fängelset har Yuusuf haft mycket tid att tänka på framtiden. Han tror att det fortfarande är brottsligheten som är hans enda chans till ett någorlunda framgångsrikt liv. Det berättar han inte gärna för föräldrarna. Om de lever i tron att han ska ta sig in i det hederliga svenska samhället vill han inte ta dem ur den villfarelsen.

De killar han har lärt känna på SIS-hemmet har oftast haft en liknande bakgrund som han själv. De som sysslat med droger och våld har oftast varit från Iran, Irak och Somalia. En del har ägnat sig åt olönsamma brott som att tända eld på bilar som ägs av folk som de inte känner. Några få killar från Afghanistan har ägnat sig åt sexuella övergrepp liksom en del infödda svenska killar.

Något annat har han också funderat över under tiden i fängelset: hämnd.

Han skulle gärna vilja hämnas på de nazistiska, skitiga, feta, korkade gamla gubbarna med sina motorcyklar. Att han en gång var med och slog sönder ett gäng motorcyklar och råkade bränna upp hela deras knarkförråd är något han känner sig nöjd med. Han skulle gärna göra det igen.

Hemma har föräldrarna ordnat med fest för honom. De vill ha honom för sig själv, så de har inte bjudit hem någon annan. Deras omtanke gör Yuusuf varm inombords även om han är nyfiken på att träffa många av sina kompisar igen. Av vad han har hört har de klarat sig undan fängelset.

Suado har dukat upp hans somaliska och svenska favoriträtter. Här finns köttbullar, pizza, sambosas och mycket annat. Mohamed har till och med köpt några starköl för att göra honom glad. Efteråt blir det äppelpaj och vaniljglass.

Innan Yuusuf somnar får han ett sms från Oliver: ”Välkommen tillbaka i friheten! Får jag bjuda dig på lunch imorgon på vår favoritpizzeria i Nyfors?”

Yuusuf blir glad. Han är så nyfiken på vad som har hänt under de nio månader han har varit borta från Eskilstuna.

Oliver ser sig lik ut när de träffas i pizzerian och sätter sig i ett hörn så att ingen ska höra vad de talar om. Yuusuf kramar om sin gamle chef och känner viss trygghet i kontakten.

Det visar sig att mycket har hänt under tiden Yuusuf har varit borta.

En tjej som heter Sara har flyttat in hos Oliver. Hon är två år yngre än Oliver, skitsnygg och glad, men har ett drogproblem. Hon är väldigt förtjust i kokain och klarar inte två dagar utan det.

– Jag själv har slutat helt att använda våra produkter. Hur har det gått för dig i fängelset, undrar Oliver och Yuusuf berättar att han har klarat sig utan droger hela tiden. Det har gått lättare än han någonsin hade trott.

Yuusuf vill veta hur det har gått med affärerna och hur läget är med alla killarna i gänget.

– Affärerna har gått bra. MC-gänget har dragit sig bort från Eskilstuna, men nu går ett rykte att de är på väg tillbaka igen. Samarbetet med de andra förortsgängen har i stort sett fungerat bra även om några konflikter har utmynnat i knivslagsmål och svåra personskador. Vi har i alla fall lyckat få upp priserna och efterfrågan ökar inte minst i de välbeställda områdena, berättar Oliver och fortsätter att berätta att några av killarna har bestämt sig för att lämna gänget.

Det visar sig att Ahmed har lämnat Sverige och flyttat tillbaka till Somalia, men lär fundera på att flytta tillbaka igen om det är möjligt. Robin har träffat en tjej från Göteborg och flyttat dit. Kevin har lämnat gänget för att han inte står ut med mörkhyade killar. Enligt ryktet har han gått med i ett MC-gäng, trots att han varken har körkort för bil eller motorcykel. Däremot äger han en Harley Davidson som har kör olovligt.

Oliver vill veta hur Yuusuf ser på sin framtid. Jobbet som vice chef under Oliver är ledigt och vikt för Yuusuf.

– Jag har funderat mycket på detta. Jag vill verkligen inte hamna i fängelse igen, men har ingen förhoppning att få ett annat lagligt jobb jag vill ha, så jag är tacksam för ditt erbjudande, säger Yuusuf med glädje i rösten.

Han har en fråga som kommer från en diskussion i fängelset. Där snackades det väldigt mycket om att legalisera cannabis. Är det något som är på gång? Finns det en vilja att legalisera hos det svenska folket eller hos politikerna?

Det vill inte Oliver tro på för det skulle försämra affärerna för honom. Han har också läst på vad som har hänt, där cannabis har legaliserats för att skaffa sig andra argument än att det skulle gå ut över hans affärer.

– Jag är övertygad om att det skulle öka antalet svåra trafikolyckor. Någonstans har jag också läst att en legalisering ökar antalet psykoser drastiskt och därmed trycket på den psykiatriska vården. Det första är ett argument jag försöker sprida för att fler ska ta ställning mot en legalisering. Det där med psykoser håller jag tyst med för det kan skrämma ungdomar från att köpa våra produkter, säger Oliver.

Yuusuf har en jobbig fråga och Oliver har ett ännu mycket jobbigare svar:

– Har du hört några rykten om hur Lisa har det i Halmstad?

– Oj, jag är inte helt säker på att det stämmer, men jag har hört ett rykte att hon råkat riktigt illa ut. Hon har blivit våldtagen av en skitgubbe i ett MC-gäng. När hon sedan hämnades på honom genom att skära av honom näsan med en vass kniv åkte hon dit och fick två års fängelse. MC-killen blev dock frikänd för våldtäkten, som inte kunde bevisas.

Yuusuf får en stor klump i bröstet när Oliver berättar vidare om hur förtvivlad Lisa har blivit för allt som hänt. Han får lust att hämnas på våldtäktsmannen, men inser samtidigt att det kan leda till nya fängelsestraff utan att det som drabbat Lisa blivit ogjort. Hämnd kan möjligen nollställa känslorna tillfälligt, men riskerar att sluta i en mer eller mindre meningslös våldspiral.

Han nämner inget för Oliver om tankarna på hämnd. Det skulle nog oroa honom. Oliver har gjort det tydligt att han har saknat Yuusufs kompetens under tiden han har suttit i SIS-hemmet. Han vill allt mindre bli förknippad med våld och inser att det är olönsamt. Det finns andra, mer positiva, sätt att starta på nytt och att låta affärerna utvecklas.

Innan de skiljs åt beslutar de att träffas varje dag under den närmaste tiden och stämma av läget.

När Yuusuf kommer hem möts han av någon som gör honom väldigt upprörd och arg. Någon har målat hakkors i hela trappuppgången. Han anar att det återigen är MC-nazisterna som har varit framme för att provocera den nyutkomne. Nu känner han sig säker på att han ska hämnas trots allt.

Suado och Mohamed är övertygade om att det här är någon som har velat uppmärksamma Yuusufs hemkomst och provocera honom till våld. De uppmanar honom att avstå, men vill genast ringa polisen. Det tycker Yuusuf är rätt.

20 minuter senare sitter två lite tankspridda äldre poliser i familjen vardagsrum. De ställer de sedvanliga frågorna:

– Har familjen några fiender? Är det några särskilda personer som ni kommer att tänka på när ni ser hur det ser ut i trappan? Är ni politiskt engagerade?

De betonar att de inte vill se några hämndåtgärder. Plötsligt kommer en av dem på att han vet vem Yuusuf är, att han har haft tidigare konflikter med ett MC-gäng. En av dem försäkrar att Yuusuf kommer att bli den förste de misstänker om något kommer att drabba någon MC-typ.

– Hämndbrott är olönsamma så det lockar mig inte, säger Yuusuf utan att låta helt övertygad.

– Bra, lämna det åt oss att få fast de här nassarna, säger den yngre polisen.

När Yuusuf har gått och lagt sig på kvällen ligger han och våndas över hur han ska hantera MC-gängen. Han är verkligen sugen på att elda upp deras knarkförråd. Samtidigt inser han att det sannolikt kommer att vara svårt att ta reda på var de har sitt lager. Efter det som hände tidigare har de sannolikt ansträngt sig för att hålla sina lager hemliga. Troligen har de spritt ut drogerna i flera lager för att minska riskerna.  De är visserligen korkade, men han tror inte att de är så dumma så de tar onödiga risker

Han skulle vilja hitta ett sätt att hämnas som inte lämnar några spår efter sig. Mest sugen är han på att hämnas på den jävel som våldtog Lisa. Han skulle gärna skära av ytterligare en kroppsdel av den idioten, men risken är att han i så fall får en ännu längre period i fängelse.

Ska han hälsa på Lisa i fängelset? Han känner sig tvehågsen. Är hon fortfarande ihop med Adam? Vill hon ha besök av honom? Hur ska han få kontakt med henne för att ställa sina frågor? Han har inget bra svar på någon av frågorna.

Han känner sig lite medskyldig till att Lisa har hamnat i de dåliga sällskap som har lett till att det har gått som det har gått för henne. Om han hade fått med henne i en scoutrörelse eller ett politiskt ungdomsförbund istället för ett knarkgäng hade hon inte råkat illa ut på det här sättet. Som söt svensk tjej hade hon alla möjligheter att lyckas om inte knarket hade kommit emellan Lisa och det goda livet.

Efter jobbet kommer Mohamed in på Yuusufs rum. Han har en bunt papper med sig.

– Här har jag fått en kompis på jobbet att skriva ut annonser för en rad jobb som jag tror skulle vara rätt för dig. Det kanske inte är lika lättförtjänta som knarkpengarna, men det skulle kunna innebära att du får ett lugnare och tryggare liv och att du så småningom kan bilda familj och bli ett föredöme för andra killar från Somalia, säger Mohamed.

Yuusuf känner sig tacksam för att fadern engagerar sig i hans framtid, men känner sig inte särskilt hoppfull. Han vet att det är kontakter som gör att folk får jobb i Sverige. Ja, inte bara i Sverige. Så är det nog i Somalia också. Det handlar inte bara om att ha kontakter utan att ha rätt kontakter. Att ha bra kontakter med invandrade knarkhandlare ger inget jobb på Coop eller Ica eller ens på kommunen.

Han lovar i alla fall fadern att han ska prova att söka minst tio jobb. Under tiden ska han i alla fall jobba vidare åt Oliver för att kunna försörja sig.

Hans första mål är att snabbt ta körkort för att bredda sina möjligheter till ett lagligt jobb. Körkort och egen bil skulle också underlätta hans jobb för Oliver. Dessutom skulle hans fritid kunna bli mer omväxlande. Att köra bil kan också vara ett skäl för honom att inte använda droger själv.

När fadern har lämnat honom bestämmer han sig i alla fall att ringa Malin för att ta reda på hur han får kontakt med Lisa. Det är inte svårt att leta fram hennes telefonnummer eftersom hon har ett ovanligt efternamn. Ingen mer i Halmstad heter så. Hon svarar snabbt när han har slagit hennes nummer. Han säger:

– Hej, det här är Yuusuf i Eskilstuna, minns du mig? Jag var nära kompis med Lisa när ni bodde här från det vi var barn till det att ni flyttade till Halmstad. Nu har jag hört att Lisa hamnat i fängelse och skulle vilja ha kontakt med henne. Skulle du kunna hjälpa mig att få kontakt?

Det blir tyst ett ögonblick. Sedan hör han att Malin gråter mer och mer högljutt. Han frågar hur det är med henne och får ett riktigt ilsket svar.

– Du skulle hålla dig borta från Lisa din dumme jävel. Nu har du inte bara förstört Lisas liv utan också mitt. Fan ta dig och dina jävla droger! Jag vill aldrig ha med dig att göra. Ring mig aldrig mer för då kommer jag anmäla dig, snyftar Malin.

– Vad är det som har hänt?

– Lisa är död. Hon dog av en överdos i förra veckan. Det finns alldeles för mycket droger på fängelserna. Lisa hade hört ett rykte att du satt i fängelse. Hur mycket drogade du där?

– Jag var inte i fängelse. På grund av min ungdom hamnade jag på ett SIS-hem, som påminde om ett fängelse. Jag drogade inte alls där. Det fanns visserligen en del att få tag på, men jag hade bestämt mig för att ta tillfället att försöka bli av med mitt beroende när jag satt inne. Nu är jag fri från allt sådant. Men berätta: varför tror du att Lisa tog en överdos?

– Min teori är att det inte berodde på hennes drogberoende eller på något misstag utan att det var ett sätt att ta livet av sig. Hon var så knäckt efter våldtäkten att hon förlorade all sin livsvilja. Att den jävla skithögen gick fri och hon dömdes bidrog till den djupa depression hon levde i. Hon såg ingen framtid.

Yuusuf undrar när begravningen ska ske och om han får komma. Malin säger att han inte är välkommen. Hon vill inte ha in några knarkkompisar när hon ska säga farväl. Ingen mer än hon själv och möjligen Lisas pappa får komma på begravningen. Hon tvivlar dock på att hennes far kommer.

Diskussionen om begravningen får Yuusuf att fatta på allvar att Lisa är borta för alltid och han börjar storgråta.

– Gråt du men du ska veta att du är medskyldig din jävel, skriker Malin och knäpper bort samtalet.

Golvet gungar under Yuusufs fötter. Gråten vill aldrig sluta. Efter en stund knackar Suado på hans dörr och vill veta vad som har hänt. När Yuusuf berättar börjar hon också gråta.

Hon kramar om honom och frågar vad hon kan göra för honom. Han förklarar att det inte går att göra något eftersom Lisa aldrig kommer att återuppstå från de döda. Suado säger att hon vet det, men att hon vill lindra hans sorg. Yuusuf säger att det inte går. Han får leva med sorgen resten av livet.

Suado tycker att sorgen borde få honom att tänka efter vilka konsekvenser hans brottsliga liv får. Det går inte att skylla alla problem på andra.

– Vi måste alla ta ansvar för våra gärningar, säger hon och Yuusuf protesterar inte.

Yuusuf tänker och känner

att livet är helt hopplöst. Hur mycket beror det på samhället och hur mycket beror det på honom själv? Han är inte säker. Ibland funderar han på hur viktigt det är vems fel det är vem som är skyldig. Att bestämma vems fel Lisas död är får henne inte att återvända till livet.

Hon är snart bara aska och det som återstår är Malins och hans minnen av henne.

Ett minne som dyker upp, trots att han vill glömma det, är första gången Lisa och han rökte på tillsammans i Kronskogen. De var bara 13 år då. Han kan se henne framför sig och minns känslan av hennes kropp mot sin sittande på en stor stubbe.

Hur kan han dämpa sorgen? Kanske genom att arbeta på att förstärka minnet av Lisa. Inte för att han vet hur hans skulle kunna göra det. Han får väl fortsätta att kämpa emot de våldtäktsmän som förstör livet för så många kvinnor i hela Sverige, ja i hela världen. Kanske ska han försök tjäna riktigt mycket pengar som han kan donera till någon organisation som jobbar med kvinnors rätt.

Ett tag funderar han över vad som hade hänt om han hade tagit kontakt med henne innan hon tog sin överdos. Hade hans välvilja kunnat ändra på det som hände. Han förbannar sig själv för att han inte tog kontakt med henne första dagen han kom ut ur fängelset. Tänk om hon hade välkomnat honom tillbaka i sitt liv.

Sorgen ersätts av vrede. Han blir så jävla förbannad på MC-killen som våldtog Lisa. Det jävla svinet förtjänar inte att leva. Frågan är om han förtjänar att dö heller. Det rätta vore nog att låta honom leva med lidande.

Yuusuf bestämmer sig för att se till att fullborda Lisas hämnd. Han ska stympa den jävla MC-gubben så att han aldrig kan leva ett normalt liv igen.

Han funderar också på vem som smugglade in drogerna till Lisa. Om han kunde ta reda på det skulle han gärna hämnats på den satans idioten också. Det var nog flera som deltog i fängelsets drogleveranskedja. Kanske skulle han kunna tänka sig att skadeskjuta hela det gänget.

Ibland känner han att han är en del av en riktigt osund manlighetsnorm, men han förtränger det.