Kapitel 22

En explosiv hämnd slår hårt

Den 15 - 17 december 2016

En mörk kväll när Oliver stiger ur bilen på uppfarten till garaget smäller ett skott. Kulan träffar honom i pannan och tränger genom hjärnan. Han segnar ner livlös.

Ögonblicket senare kommer Sara utspringande från villan och rusar fram till Oliver. Hon får ingen kontakt med honom och ringer snyftande 112 och berättar vad som hänt. Fem minuter senare kommer en ambulans med blåljus på och svänger in på garageuppfarten. En manlig och en kvinnlig ambulanssjuksköterska rusar ur bilen och fram till Oliver.

Efter en minut vänder de sig till Sara och den kvinnliga sköterskan säger:

– Jag är ledsen, men han är död. Det finns inget vi kan göra för att återuppliva honom.

Sara börjar gråta ännu häftigare. Även om hon kände på sig att han var död så blir det nu definitivt.

Ytterligare en minut senare kommer en polisbil med två manliga poliser. De förstår genast att ett mord har skett. En av dem ringer hit kriminaltekniker och den andre börjar ställa frågor till Sara.

Hon berättar hur hon hört det som lät som ett skott och rusade ut för att se vad som hänt.

Polisen undrar vad som fick henne att tro att smällen hon hörde var ett skott och inte en bilmotor som misstände på gatan utanför eller någon ung kille som smällde en smällare.

– Oliver har blivit skjuten en gång tidigare och när ni kollar era register så kommer säkert att se att han är ledare för ett kriminellt gäng. Skytten skulle kunna vara något från ett konkurrerande gäng eller som förra gången han blev skjuten en missnöjd medlem i hans eget gäng, säger Sara.

När polisen hör det ringer han genast till jourhavande åklagare för att få tillstånd att göra en husrannsakan i villan får hon en obehaglig känsla av att de kommer att hitta hennes DNA på fler av knarkpåsarna. Det är risk för att hon kommer att åtalas, men hon hoppas att de koncentrerar sig på att hitta mördaren.

Efter en dryg timme lämnas hon ensam, när kroppen har körts iväg till sjukhuset, inte för att återuppväckas utan för att obduceras. Hon har sett hur press- och TV-fotografer har stått vid grinden och dokumenterat det som skett.

Innan hon går och lägger sig ringer hon till Yuusufs telefon och berättar snyftande vad som hänt. Hon berättar att polisen verkar ha hittat allt knark som fanns i huset, men inte alla de kontanter som Oliver hade gömt på olika ställen i huset.

– Polisen säger att de kommer tillbaka i morgon bitti och letar efter mer knark och mer pengar. Det vore bra om du kan komma strax och ta med pengarna härifrån, säger hon.

På morgonen smäller två skott när Kent sätter sig på motorcykeln. Ett träffar honom i bröstet och det andra slår i motorcykelns bensintank.

En granne ser honom segna ner bredvid motorcykeln som välter över honom. Grannen ringer efter en ambulans och ser genom fönstret hur han körs iväg snart senare med blåljus och sirener. Det tyder på att han fortfarande lever.

När grannen slår på Radio Sörmland hör han direkt att Kent har avlidit på vägen till Mälarsjukhuset. En liten stund senare ringer en polis på grannens dörr. De har spårat honom med hjälp av telefonnumret som han hade använt när han ringde ambulansen.

Grannen förklarar att han inte vet något mer än att han hört skottet på morgonen. Han berättar att han brukade hälsa på Kent, men att de aldrig hade talats vid mer. Det enda han vet utöver det är att han nyligen hade köpt motorcykeln som låg över honom när ambulansen kom.

Polisen har en rad frågor som han inte kan svara på. Han lovar att höra av sig om han kommer på något mer.

Yuusuf har kallat de andra killarna i gänget till en träff på ett litet fik, där det inte brukar vara så många andra gäster. Så är det nu. De får vara ensamma i fikets inre rum.

Han berättar att både Oliver och Kent är döda. Alla varor har beslagtagits av polisen. Däremot har Sara och han hittat stora mängder kontanter i villan. Yuusuf har tagit hand om dem. Han har dem med sig en del och delar ut dem i lika stora högar till alla killarna som är där. Var och en får cirka 20 000 kronor i kontanter. Alla inser att det är rätt när Yuusef säger det att de inte ska försöka sätta in dem på banken utan använda dem i små portioner.

De ser både glada och ledsna ut.

Någon undrar vad som nu ska hända med verksamheten. Ska de fortsätta att förse sina kunder med varor? Vem har tillräckliga kunskaper för att kunna skaffa nya varor?

Yuusuf berättar att han vet var varorna kommer ifrån sedan han vikarierade för Oliver förra gången han var skjuten.

Nästan alla i gruppen föreslår att Yuusuf tar över som ledare och att de försöker komma igång med leveranserna så fort som möjligt, så att inte de konkurrerande gängen tar deras marknadsandelar.

För att vara säker på att de flesta vill se honom ta över ordnar Yuusuf en omröstning, där en stor majoritet av killarna röstade på honom.

En av killarna undrar om någon har en teori om varför både Oliver och Kent har skjutits, sannolikt samordnat. Efter viss tvekan säger Yuusuf att han tror att någon i det här gänget har skvallrat för MC-gänget om Kents infiltration. Det här är sannolikt en hämnd eller en del av en hämnd.

– Vi har troligen inte sett slutet på det här ännu, säger Yuusuf.

När Yuusuf kommer hem på kvällen inser han hur rätt han hade. Entrén till huset, där föräldrarna bor är söndersprängd. Han är säker på att det här är något som MC-gänget har gjort för att hämnas på honom.

Han skyndar sig upp till föräldrarnas lägenhet, där det visar sig att de är fysiskt oskadda, men psykiskt skakade eftersom de inser att de och Yuusuf har varit målet för sprängningen. De berättar att polisen har varit där och talat med dem och de delar bedömningen att detta är en del i ett gängkrig.

– Vad du än gör, så ska du inte hämnas på det gäng som har gjort det här. Det kommer bara att trappa upp kriget, något som kan sluta riktigt illa, konstaterar Mohamed och Suado instämmer. Hon är så rädd att hon ska förlora den ende sonen som finns här i Sverige.

Yuusuf låtsas att han inte hör och lovar inget.

Mohamed berättar att polisen har varit här och frågat efter Yuusuf. Ganska självklart tror de att bomben var avsedd att skrämma honom för att hämnas de två morden på honom närstående personer.

– Har du någon aning om varför de har skjutit ihjäl Oliver och Kent, men nöjt sig med att skrämma dig, undrar Mohammed.

– Nej, det är något jag har funderat mycket på idag. Möjligen är det inte samma gäng som har skjutit och sprängt. Imorgon ska jag köpa en skottsäker väst, ifall de inte nöjer sig med att skrämma mig. Jag ska också försöka organisera en livvakt, två av killarna ska alltid vara med mig beredda att skjuta skarpt för att skydda mig, säger Yuusuf.

Mohamed tycket att det är en bra idé. Suado är lite skeptiskt. Hon gillar inte talet om att skjuta skarpt.

Morgonen efter ringer det på dörren hos Yuusufs familj. Utanför står två civilklädda poliser och vill tala med honom. De vill veta om han har någon aning om vem som har skjutit hans vänner och vilka som kan ha ett motiv.

Yuusuf har bestämt sig för att vara öppen till en viss gräns för att inte locka poliserna att gå bortom den gränsen.

Han berättar att Kent har varit Olivers infiltratör i MC-gänget. Sannolikt har de fått reda på det och bestämt sig för att hämnas på nyckelpersonerna.

Poliserna vill veta om inte Yuusuf också kan räknas till nyckelpersonerna.

– Om jag hade varit en ledare för en kriminell grupp i opposition till MC-gånget skulle jag ha varit död nu. Jag försöker numera hålla mig undan all brottslig verksamhet, ljuger han ganska trovärdigt.

Poliserna vill veta om han har någon aning varför de har sprängt för att skrämma just honom. Yuusuf bestämmer sig för att vara ganska öppen:

– Ett skäl till att skrämma mig skulle kunna vara att de tror att jag ska ta över efter Oliver, men jag lovar att det inte är aktuellt. Jag vill inte fortsätta med brottslighet av flera skäl. Det förstår ni säkert.

Poliserna uppmanar honom att höra av sig om han får veta något nytt. Det lovar han och uppmanar dem sedan att förhöra de ledande inom MC-gänget. Han föreslår också att de ska kolla ett av deras knarklager som Yuusuf tror sig ha adressen till.

När polisen har lämnat Yuusuf ringer Kents kompis Ola och vill träffa honom. Han berättar att han är väldigt ledsen för att någon av hans kollegor har skjutit Kent.

De träffas på promenad i Kronskogen.

Ola berättar att han och Kent har blivit allt närmare kompisar under de senaste veckorna. Han har fått ett stort förtroende för Kent som människa.

Nu har han sina aningar om vad som har hänt. Han har hört att någon har spridit ett rykte om att Kent har fortsatt umgås med Oliver och Yuusuf, vilket övertygat de flesta i MC-gänget om att Kent har varit infiltratör.

– Jag vet inte vilka som har skjutit, men jag är rätt säker på att det har skett på order av vår president och vår vice president. Nu vill jag lämna gänget. Antingen vill jag skaffa ett vanligt jobb eller så vill jag gå över till något annat gäng. Har du något gott råd att ge mig?

Yuusuf tycker inte att han är rätt person att ge goda råd till Ola, som verkar så drabbad av den bransch han arbetar inom. Om Yuusuf ska vara sann mot sig själv tror han att han skulle avråda Ola från att fortsätta i den kriminella världen.

Samtidigt förstår han att Ola kommer att ha svårt att få ett vanligt hederligt jobb. Knarkhandel är sannolikt inget som skulle imponera så mycket om han skulle skriva det på ett CV när han skulle söka jobb på Ica eller hos Coop.

Yuusuf tänker

att någon slags hämnd är nödvändig. Han är rädd att fler i gänget kommer att gå över till några andra gäng om han inte visar sin styrka. Som ledare i den här världen gäller det att både kunna lyssna på alla sina medarbetare, men att också vara tuffare än någon annan.

Samtidigt är han trött på den här branschen med allt våld som följer i knarkhandelns spår.

Ändå känner han sig ganska säker på att han ska hämnas Oliver och Kent. Han hatar verkligen dem som är skyldig till att han har förlorat två vänner. Samtidigt inser han att risken är stor att han också kommer att bli skjuten efter en hämnd. Ju mer han tänker på det desto mer inser han att han inte är rädd för att bli skjuten eller sprängd till döds. Det som vore jobbigt skulle vara alla former av fysisk eller psykisk tortyr eller att fler honom närstående personer skulle drabbas av hämnden mot honom.

Han vet vilka som är president och vice president i MC-klubben och bestämmer sig för att ta reda på var de bor för att kunna sätta en kula i var och en av dem. Att straffa själva skytten överlåter han till polisen, även om han inte har någon stort förhoppning om att polisen ska kunna reda ut vem som sköt.

Vad ska han använda för vapen?

Han lutar åt att använda ett gevär med ett ljusstarkt kikarsikte. Det bästa vore ett gevär med ljuddämpare, men ännu så länge har han aldrig sett ett sådant annat än på film. Ett gevär vill han i alla fall ha för att vara säker på att träffa på långt håll.

Ska han tycka synd om de anhöriga till de två som han tänker skjuta?

Nej, det känner han inte. Deras flickvänner har tydligen valt att bo med aggressiva idioter. Då får de skylla sig själva. Föräldrarna har misslyckats med att ge sina söner en vettig uppfostran, så de får också skylla sig själva. Om presidenten och vice presidenten har barn så borde det bara vara en fördel om de blir befriade från en aggressiv farsa.

Tidigare har han varit skeptisk mot hämnd, men det hat han nu känner har fått honom att bli säker på att han vill hämnas morden på sina vänner.