Kapitel 20

Skottlossning skrämmer Suado

Den 18 – 25 september 2016

Suado är på väg hem från jobbet. Hon passerar matbutiken Lidl i Fröslunda och tänker gå in på Ica för att köpa lite kryddor för att förstärka kvällens måltid.

Just som hon är på väg in i affären smäller ett skott och sedan ett skott till. Hon hör ljudet av en kula som passerar över hennes huvud på nära håll. Suado har hört tillräckligt med skott hemma i Somalia för att veta att det här är ett gevärsskott.

Hon skyndar in på in i affären och går runt planlöst mellan diskarna för att hålla sig på avstånd från den strid som verkar pågå utanför. Skräcken gör att hon inte vet vad hon ska göra. Ska hon ringa till Mohamed eller Yuusuf? Hur ska de kunna hjälpa henne härifrån?

När hon har gått runt i 20 minuter frågar hon en ur personalen vad som pågår utanför. Den unge killen säger att någon har blivit skjuten och att ambulansen och polisen redan är på plats.

– Det är nog inte någon fara att lämna butiken när du har handlat färdigt, säger han.

Suado går till kryddhyllan och för att fördriva tiden plockar hon åt sig mer än hon egentligen behöver. Det bekymrar henne inte. Innan kryddorna tappar smaken kommer de säkert att vara uppätna. Familjen gillar starkt kryddad mat. Det är ett sätt för de Mohamed och Suado att hålla den känslomässiga kontakten med sitt ursprung.

När hon lämnat butiken och kommer in genom ytterdörren hemma hör hon en upprörd diskussion mellan Mohamed och Yuusuf från köket.

– Visst har Oliver tjänat mycket mer än oss samtidigt som det är vi som har tagit riskerna att åka fast. Du ska inte glömma att det är han som har tagit de ekonomiska riskerna och investerat egna pengar i vår verksamhet, säger Yuusuf.

Det visar sig att de diskuterar skottlossningen utanför Lidl och det är Yuusufs chef Oliver som har blivit skjuten av en ung kille i gänget. Han hade begärt påökt och när Oliver hade sagt nej, så hade han ägnat sig åt krypskytte. När han till slut hade träffat så hade skotten bara skadat kroppens mjukdelar, men inga vitala organ.

Yuusuf har hört på radion att Oliver ligger på Mälarsjukhuset allvarligt skadad men inte livshotande. Bara en kort stund senare får han ett sms från Oliver som vill ha besök på sjukhuset. Yuusuf bestämmer sig för att genast åka dit.

När Yuusuf sitter vid den sovande Olivers säng vet han inte riktigt vad han ska göra. Han frågar en undersköterska som uppmanar honom att ha lite tålamod och vänta en liten stund så kommer han säkert vakna.

25 minuter senare öppnar Oliver ögonen.

Yuusuf frågar vad som har hänt och Oliver berättar ungefär vad han vet om det. Det visar sig att killen som sköt försökte att träffa honom flera gånger, men missade.

När polisen hade frågat honom om han hade teori om vem som var ute efter honom hävdade han att han inte kunde förstå vem som hade något emot honom. Det accepterade polisen.

Nu är Oliver förbannad och vill att Yuusuf ska hämnas på den unge killen som heter Jamal. Hur hämnden går till är upp till Yuusuf. Vill han skjuta eller skära honom i mjukdelarna får han bestämma själv.

– Du bör i alla fall inte döda honom, säger Oliver. Just då kommer flickvännen Sara in genom dörren och de båda gangsterledarna avslutar sitt samtal i ett lite diffust samförstånd.

Sara och Yuusuf har aldrig blivit så goda vänner. Han tror att hon inte gillar afrikaner, men han inser att han inte har något belägg för det. Nu lämnar han henne och Oliver i fred och åker hem till föräldrarna igen.

När Yuusuf kommer hem är Suado fortfarande upprörd efter att ha kommit i skottlinjen.

– Jag förstår inte varför ni som håller på med brottslighet ägnar er åt så mycket våld. Ni måste väl fatta att drar till sig uppmärksamhet både från poliser och politiker. Om ni tycker att det är viktigt eller roligt att ägna er åt våld, så borde ni kunna ägna er åt kampsporter istället eller åka till era hemländer där våldet är en accepterad del av vardagen, säger hon.

Yuusuf försvarar sig med att det inte sker så mycket skjutningar i verkligheten som medierna rapporterar. De tar upp samma händelse många gånger.

Inom sig skäms han lite för att vilseföra sin mor, men han vill inte berätta sanningen, särskilt inte nu när han imorgon ska ägna sig åt att skjuta på Jamal.

Suado fortsätter att ondgöra sig över brottsligheten som ger alla invandrare ett dåligt rykte.

– Det är er som rasisterna använder som ursäkt för sin rasism. Det är ni som används som ursäkt att inte släppa in flyktingar som kommer från krig och andra kriser, säger hon.

Yuusuf hävdar att deras rasism är så djupt rotad i deras själar att de skulle kunna hitta nya ursäkter för sina sjuka hjärnor om all brottslighet skulle upphöra.

Sudado vill veta vad det skulle kunna vara för ursäkter.

– Det får du fråga dem om. De kanske skulle skylla problemen med klimatförändringarna på att våra hemländer gör för live, svarar Yuusuf.

Trams, tycker Suado och ger upp diskussionen för att gå och baka en somalisk pizza.

Yuusuf står på lur utanför huset där Jamal bor. Det är sent på kvällen och mycket mörkt. Någon har skjutit sönder gatlamporna här. Han råkar veta att Jamal har varit på en sen bio och alltså ännu inte är hemma, men tror att han kommer alldeles snart.

Det är långtråkigt och Yuusuf funderar på att ge upp och gå hem och lägga sig. Långtråkigheten gör honom sömnig och han vet att han måste vara koncentrerad när han ska skjuta för att träffa men inte döda Jamal av misstag.

När Jamal ett ögonblick senare rundar gathörnet smyger sig Yuusuf upp bakom honom, siktar med sin nyinköpta revolver på vaderna och trycker av. Jamal ramlar framstupa med ett skrik och Yuusuf springer så snabbt han kan åt andra hållet, men bara en kort stund för att inte väcka uppmärksamhet genom att verka vara på flykt. Han har bara hunnit ungefär 500 meter när han hör sirener och anar blåljus bakom sig. Han hoppas att det är ambulansen och inte polisen som är där först.

Han kommer hem och går genast och lägger sig, lyckligtvis utan att stöta på föräldrarna. I fast förvissning om att Jamal inte är dödligt skadad somnar han snabbt och stilla.

Direkt när han vaknar sent på morgonen kommer det ett sms från Oliver:

”Kom hit så snabbt du kan!”

”Hinner jag äta frukost först?”

”Javisst, välkommen sedan!”

Föräldrarna har redan gått till sina jobb, så Yuusuf sätter sig ensam vid bordet med en kopp kaffe och några frallor. Han slår upp Eskilstuna-kuriren på telefonen för att läsa om skottdramat i Fröslunda.

Precis som han hoppats står det att offret är lindrigt skadad, men ändå har transporterats till Mälarsjukhuset för att plåstras om eller snarare för några smärre kirurgiska ingrepp. Det står också att polisen inte har några spår efter gärningsmannen. Offret är också förtegen om vem som kan vara ute efter att skadeskjuta honom. Yuusuf drar en suck av lättnad.

Han byter skjutvapen med jämna mellanrum för att försvåra för polisen att koppla ihop de skjutningar som han varit inblandad i. Det finns ändå alltid en risk att någon ska kunna ha sett något. Just den här gången var det lugnt utomhus, men någon kan ha sett något genom ett fönster. Här i området är det många som känner igen honom och han hade glömt att ta på sig sin heltäckande ansiktsmask igår kväll.

Att han har varit så slarvig oroar honom. Är glömskan en resteffekt av drogerna?

Oliver lyser upp när Yuusuf kommer in till hans sjukbädd. Lyckligtvis ligger han ensam här. Sara är på jobbet och läkningen går rätt bra så han får vara i fred för sjukhuspersonalen långa stunder, berättar han.

– Blir du störd av personalen här, undrar Yuusuf.

Oliver förnekar det. Han är väldigt nöjd med personalens omvårdnad, men vill inte att de ska vara med när han diskuterar om deras drogaffärer. Han säger:

– Det finns några saker jag har funderat på. Nu när jag troligen kommer att ligga här en vecka till, enligt läkarna, så är det en del uppgifter du bör ta över. Idag bör du kontakta mina leverantörer för att göra en del beställningar av amfetamin, cannabis och kokain. Så bör du ägna dig lite åt personalvård genom att söka upp Jamal. Han ligger på en annan avdelning, men nära här. Du kommer sannolikt verka mindre misstänkt om du gör ett vänligt besök. Passa på att erbjuda honom lite mer betalt om han håller sig lugn. Jag har också tänkt att du ska få betydligt bättre betalt.

Yuusuf blir glad över förtroendet men lite konfunderad inför besöket hos Jamal. Han vill veta om han ska nämna någon summa. Oliver vill att han ska lyssna efter vad Jamal förväntar sig. Samtidigt vill han veta vad Yuusef själv förväntar sig, vilket inte är någon särskild summa.

En sköterska kommer in i rummet för att ta lite prover.

– Krya på dig. Nu ska jag gå vidare till en annan kompis här på sjukhuset, säger Yuusuf och går.

Jamal ser lite besvärad ut när Yuusuf kommer in på rummet, men hälsar honom glatt välkommen i vården. Han försäkrar att han kunde ha mått sämre. Personalen har försäkrat honom att han inte kommer att få några bestående men av skottskadorna.

Yuusuf berättar att han kommer från ett besök från Oliver som också verkar vara på bättringsvägen och skickar sina kryapådig-hälsningar. Han passar på att berätta att det är löneförhöjningar på gång. När han hör det ser Jamal plötsligt väldigt glad och nöjd ut.

– Har du någon aning om vem som sköt dig, frågar Yuusuf.

Det förnekar Jamal. Han har ingen aning om vem som skulle vilja skada honom. Yuusuf berättar att han kommer att vikariera för Oliver den närmaste veckan, så om han har några bekymmer vet han vem han ska kontakta.

Det uppstår en lite besvärad tystnad.

Yuusuf säger att han måste skynda iväg. Eftersom han har tagit över Olivers arbetsuppgifter har han mycket att stå i.

– Akta dig så du inte blir utbränd, säger Jamal och det känns lite ovisst om han skojar eller menar allvar.

Suado tänker

att hon är väldigt trött på Yuusefs och hans kompisars kriminella verksamhet. Vad kan hon göra åt det? Ska hon polisanmäla dem? Eller ska hon försöka störa deras verksamhet?

Hon tycker att Mohamed borde vara lite mer bestämd, när det gäller Yuusufs brottslighet. När han började med att leverera droger och fick bra betalt tyckte hon att det var lättare att förstå Mohameds inställning eftersom familjen hade så ont om pengar. Nu när båda föräldrarna har jobb behöver inte familjen hans drogpengar.

Mohamed har bestämt sig för alltid att sluta tugga kat och sniffa kokain också eftersom han nu har sett så mycket av droghandelns baksida.

Suado själv har flera väninnor som arbetar inom vården och har sett mycket av baksidan med alla droger. Det är tragiskt att hennes son ska behöva vara med och bygga upp ett stort berg av missbruksproblem för sjukvården.

Visst är hon medveten om att Yuusuf har sökt flera jobb och troligen skulle kunna få nej på många jobbsökarförsök till, men hon tror att den som energiskt söker många jobb har större chans att lyckas än den som ligger lågt.

Ibland när hon ser på Yuusuf tänker hon på sina barn i Somalia. Det har gått så länge sedan hon träffade dem att längtan har avtagit. Hon känner inte de personer som de har blivit idag. Men när hon ser på Yuusuf undrar hon ibland hur de skulle vara om de hade bott i Sverige, nu när de är vuxna människor.