Kapitel 27

Yuusefs och Julia förbereder flytten  

Den 15 – 18 september 2019

Den 1 oktober ska Yuusuf och Julia flytta till den lilla orten Hovmantorp, ungefär två mil öster om Växjö. Julia har fått jobb på arbetsförmedlingen i staden och Yuusuf ska börja på St Sigfrids folkhögskola i utkanten av Växjö. Pengarna som de har fått när de sålde Yuusufs stora BMW och betalningen för deras lilla etta fick bli kontantinsatsen till en liten, billig, men trevlig villa. Det tar ungefär en kvart att åka tåg mellan Växjö och Hovmantorp och tågen går tätt. Yuusuf räknar med att cykla från stationen till skolan.

De är båda väldigt förväntansfulla inför flytten.

I deras lilla ett finns knappast några möbler, men har enats om att vara sparsamma när de möblerar sin villa. Det mesta har de köpt begagnat på Retuna i utkanten av Eskilstuna. Lite kompletteringar har de gjort på Ikea.

Deras föräldrar har varit lite besvikna över att de flyttar från Eskilstuna, men ändå varit hjälpsamma med både råd och dåd. De ska få med sig en del svensk och somalisk konst att pryda väggarna i sitt nya hem med.

Ikväll ska Julia bjuda sina arbetskamrater på avskedsfest hemma i föräldrarnas bostad, eftersom det skulle bli lite trångt i ettans lilla kök. Det passar bra eftersom föräldrarna har åkt till Stockholm för att gå på teater.

Hon har beställt hem 13 pizzor, varav hälften utan kött eftersom många av hennes arbetskamrater har slutat att äta ko, gris och kyckling. Hon har också köpt hem tre boxar spanskt rödvin. Som dessert har hon köpt hem två stora tårtor och en flaska fransk honungslikör.

Yuusuf är bjuden, men har bestämt sig för att inte komma, eftersom han inser att det kommer att bli svårt för honom att sanningsenligt förklara varför han så gärna vill lämna Eskilstuna. Julia är lite besviken för hon hade gärna velat att hennes arbetskamrater skulle få se hur snygg och charmig han är, men hon förstår honom.

– Du får gärna berätta att jag har varit inne i den kriminella världen, men lämnat den och nu vill komma långt från mina kriminella kompisar. Jag inser att jag kommer ha svårt att svara på följdfrågor om jag är med på din fest. Berätta gärna att jag vill satsa helhjärtat på både vår relation och mina studier. För att det ska fungera behöver jag komma långt ifrån mina brottsliga kompisar. Det är bra om du berättar så ärligt som möjligt, säger Yuusuf.

Istället har han stämt träff med några av sina gamla brottsliga kompisar på en pizzeria. Nu är det flera månader sedan han träffade någon av dem, men han vill ändå träffa dem för att sätta en definitiv punkt i sin relation till de kriminella gängen.

När han berättar det för Julia blir hon rädd.

– Är du säker på att de inte kommer att misshandla dig för att de tycker att du har svikit dem, frågar hon.

– Tycker du verkligen att jag har svikit dem?

– Nej, det tycker jag verkligen inte. Det jag är rädd för är att de kanske tycker det. Om de frågar, så berätta inte vart vi ska flytta.

– Självklart ska jag inte berätta det, men det finns alltid en risk att de kan ta reda på den ändå via birthday.se på internet. Sedan tror jag att de är alldeles för lata för att åka till Småland och hämnas på mig.

Julia hoppas att det är så. Hon har en annan idé. Någonstans har hon läst att det finns stöd att få från samhället för dem som vill lämna sitt gängkriminella liv. Hon tycker att Yuusuf kanske borde ta reda på hur det fungerar att kunna få skydd från sina gamla kompisar.

Yuusuf är skeptisk till allt som kommer från kriminalvården och socialtjänsten.

– Jag har inte haft så mycket med dem att göra, men det jag har hört är att de är byråkrater som bara tänker på hårda tag mot brottslingar, inte så mycket på att försöka få de kriminella på andra tankar, berättar han.

Julia erkänner att han nog har rätt. Hon har talat med en forskare om integration och hans bild var att byråkraterna i stat och kommun är mer intresserade av att vidga sitt revir och höja sin lön än att se något resultat av resurserna som satsas på integration.

Plötsligt får Yuusuf en idé, som ingen av dem konstigt nog tänkt på innan:

– Vi kanske ska gifta oss så att du – och inte mina föräldrar – får ärva min del av huset i Hovmantorp om jag skulle bli mördad.

– Det var inte ett så romantiskt frieri, men JA, jag vill gifta mig med dig så snart som möjligt, kanske redan nästa vecka, svarar Julia.  

Yuusuf faller ner på knä framför henne. Hon skrattar och faller ner på knä bredvid honom. De förenas i en lång omfamning och enas om att försöka fixa en vigsel så snart som möjligt.

När Yuusuf kommer till pizzerian är de enda gästerna åtta av hans gamla kompisar. De är alla nyfikna på varför han har bjudit dem på middag ikväll.

– Jag har bjudit hit er på en avskedsfest. Om mindre än två veckor ska jag flytta från Eskilstuna. Nu vill jag passa på att tacka er för den tid vi har haft tillsammans. Det har inte alltid varit lätt, men vårt samarbete har övervunnit mycket av svårigheterna. Tack och tack igen för vårt goda samarbete.

Ett sorl uppstår. Ur sorlet höjs en röst. Det är Kevin som låter riktigt aggressiv.

– Vart ska du flytta? Till Mogadishu? Eller till Stockholm? Eller ut på landet? Vad håller du på med egentligen? Varför har du blivit en sådan jävla svikare? Vad tycker ni andra att vi ska göra med den här typen? Ska vi spöa upp honom? Ska vi tipsa polisen om honom? Ska vi tipsa MC-gänget om honom?

Flera säger att de vill äta först innan de bestämmer det. Ahmed som har flyttat tillbaka från Mogadishu till Eskilstuna håller ett litet försvarstal:

– Nu får ni ge er. Yuusuf har gjort jättemycket för oss genom åren, mer än någon annan, och han är väl inte vår slav. Tänker ni vara med i gänget till ni går i pension är det väl ert problem.  Vi borde tacka honom istället för att hota honom. Jag kan försäkra att den som gör Yuusuf illa kommer att få med mig att göra.

Yuusuf bestämmer sig för att inte lägga sig i den här obehagliga diskussionen. Ahmeds försvarstal är troligen effektivare än om han själv skulle försvara sig.

Stämningen lugnar ner sig lite. Anders och Kevin sitter och viskar med varandra i den motsatta änden av bordet. De flesta verkar ändå hålla med Ahmed. När pizzorna är uppätna och rödvinet urdrucket försvinner Anders och Kevin utan att säga hej då, men de andra kommer fram, tackar Yuusuf och önskar honom lycka till.

Ändå känner sig Yuusuf obehaglig till mods. Han funderar på om han ska åka hem till Julia eller om han ska åka hem till föräldrarna eller hem till deras egen lilla lägenhet. Han tänker att Julias fest nog pågår för fullt och att han inte kommer att träffa föräldrarna så mycket i fortsättningen så han bestämmer sig för att åka hem till dem.

Suado frågar vad han har gjort ikväll och Yuusuf berättar att han har tagit ett definitivt farväl till all brottslighet inför sina kriminella kompisar.

– Blev de inte sura, undrar Suado.

Lite nedtonat berättar Yuusuf om de olika reaktionerna på hans besked att han definitivt ska lämna både knarkträsket och sin hemstad Eskilstuna.

Suado får en idé. Hon frågar Mohamed om inte de också kan flytta till Småland för att få vara med om något nytt och för att komma lite längre söderut. Sedan frågar hon Yuusuf om han och Julia har något emot att de skulle följa efter.

– Eller vi kanske ska flytta söderut på riktigt. Om vi tar med oss allt vi har lärt oss här i Sverige till Somalia så skulle vi kunna göra mycket nytta där, svarar Mohamed.

Yuusuf försäkrar att han skulle gilla att de flyttade till Småland. Om några år när vi har fått barn så vore det bra om de har farmor och farfar på nära håll.

– Om ni skulle bo i Somalia vore det väldigt krångligt att träffa era barnbarn. Det är inget land, dit vi svenskar vill åka på semester, säger han.

Mohamed protesterar både mot att Yuusuf är svensk och mot att han inte vill åka på semester till Somalia. Han hävdar att Somalia är ett väldigt vackert land med härliga sandstränder , vacker natur och mycket skönare väder än i Sverige.

– Du får se till att kriget är slut innan jag ens skulle tänka mig att besöka landet även om ni skulle bo där, säger Yuusuf och får medhåll från Suado.

Mohamed tycker att det inte borde vara så stor skillnad på kriget i Somalia och de knarkkrig som Yuusuf har varit inblandad i. Suado tycker att hennes man har fel. Hon minns tiden i krigets Somalia som mycket värre än det Yuusuf har berättat om striderna mellan de kriminella gängen i Eskilstuna.

Mohamed börjar inse att det här är en diskussion som han inte kan vinna. Istället vill han veta mer om hur det är att jobba och bo i Småland. Yuusuf erkänner att han inte vet jättemycket mer än om folkhögskolan han ska gå på och om att bo i Hovmantorp. Suado föreslår att han, precis som hon, börjar läsa Astrid Lindgrens barnböcker för att lära sig mer om Småland.

Yuusuf tycker att de kan komma ner till Småland och hälsa på när de är lediga. Även om huset Julia och han har köpt är rätt litet så finns där ett gästrum som de kan bo i när de är på besök. Han betonar också att om föräldrarna skulle kontaktas av några kriminella typer som vill veta var de bor ska de inte yppa något.

– Självklart inte, men det kan inte vara någon svårighet för dem att ta reda på det själva. Du har väl hört talas om birthday.se där det går att se var alla svenska bor och när de är födda, säger Mohamed.

– Fast om det finns riktiga hot mot oss så kan vi ansöka om skyddad identitet. Julia och jag har diskuterat det, men är inte riktigt mogna för det ännu, säger Yuusuf.

Suado tycker att de ska göra det.

– Gå och lägg dig och sov på saken, säger hon.

Innan han går och lägger sig berättar han om Julias och hans planer på att gifta sig nästa vecka, något som gläder särskilt Suado.

– Vi ska ordna en liten middag för er och Julias föräldrar, lovar Yuusuf.

Yuusuf tänker

att han är helt säker på att Julia och han har valt rätt när det har bestämt sig för att lämna Eskilstuna. Han funderar på var det största hotet mot Julias och hans lycka finns.

Han tror definitivt inte att de kriminella kommer att tipsa polisen om brott som han har begått. Då är risken att polisen kommer att gräva i deras egen brottslighet också.

Risken att hans eget gäng ska skjuta honom för att han lämnat dem tror han också är liten. Även om många män ger sig på kvinnor som de är ihop med, tror Mohamed ändå att de tvekar att mörda män som de har varit vänner med länge. Det är klart att det finns nya killar i gänget och de kanske kan tänka sig att skjuta honom på uppmaning av aggressiva och hotfulla typer som Anders och Kevin.

Den största risken är nog att någon av dem skvallrar för killarna i MC-gänget att om de ska hämnas så borde Yuusuf vara det självklara målet.

Han inser att han har levt nära döden i många år, så han är inte rädd för att dö själv. Det värsta vore om de skulle ge sig på Julia. Det skulle han inte kunna leva med. Om det skulle hända skulle han definitivt skjuta skallen av sig. Nu kommer han att tänka på att han måste göra sig av med sin pistol snarast.

Han minns känslan när Lisa lämnade detta jordelivet. Om han skulle drabbas av något sådant igen skulle hans enda hämnd riktas mot honom själv.