Kapitel 16

Ett beväpnat gäng ger sig ut i skogen

Den 15 – 17 oktober 2012

Oliver kör den stulna bilen, en grå BMW 320 av lite äldre modell. Yuusuf och två killar som han inte vet vad de heter åker med. De har mössfrisyrer och gröna kläder för att smälta in med naturen och inte upptäckas av någon.

Klockan är tidig morgon. Det har just ljusnat.

I bagageutrymmet ligger fem gevär. Fyra som är bra för prickskytte och ett automatvapen som kan vara praktiskt om det skulle uppstå en eldstrid.

– Jag har rekat och hittat en liten grusväg som mynnar i skogen nära MC-gängets gård. Det gör att vi snabbt kan komma därifrån när ni har skjutit sönder alla fönstren i gården, säger Oliver.

Han berättar också att han skjutsar hem killarna och sedan ut i en annan skog och tänder eld på bilen för att förstöra alla tänkbara spår.

– Behöver du hjälp med eldningen av bilen, undrar Yuusuf.

Nej, Oliver tror att han väcker mindre uppmärksamhet om han kommer gående ensam en bit från bilbranden, som kommer att ske i motsatt väderstreck från skottlossningen.

– Känner ni er förberedda, frågar Oliver och stannar bilen.

Alla killarna försäkrar att de känner sig väl förberedda. De har övat på liggande prickskytte ute i andra skogar och räknar med att det bara kommer att ta mindre än en halv minut att skjuta sönder alla gårdens fönster.

En kort stund senare ligger de tre killarna på magen inom skotthåll från gården. De s!iktar in sig på fönstren och när de är klara säger Yuusuf: Ge eld!

Efter 20 sekunder är alla fönster sönderskjutna. Ingen MC-kille har kommit utspringande, antagligen av rädsla för att bli lika sönderskjuten som fönstren.

I hög fart kör Oliver den stulna BMW:n genom skogen. Plötsligt springer ett rådjur ut framför bilen. Oliver bromsar men träffar ändå rådjuret.

– Ska vi inte stanna och se om djuret är skadat, så vi måste ge det ett nådaskott, säger Yuusuf.

– Trams. Kör för fan vidare så att risken att vi ska råka illa ut minskar, säger en av de andra killarna.

Oliver gör som han säger och passar på att öka den redan höga farten. Han tänker att ju fortare han kör desto mindre risk att träffa något mer djur. Istället får han sladd och bilens bakflygel slår lätt emot en trädstam. Han sänker farten något.

En kort stund senare har han släppt av skyttarna och deras vapen och kör ut till en skogsdunge norr om stadens centrum. Den har han tittat ut med hjälp av satellitbilderna på Googles kartor. Han tar fram en dunk med tändvätska och häller ut den över alla sätena i bilen och tänker eld på dem.

Sedan går han en omväg in mot staden.

När Yuusuf kommer till skolan en timme för sent inser han att det finns klasskamrater som imorgon kommer att gissa vad han har gjort på morgonen när de läser om skjutningen i Eskilstuna-Kuriren imorgon.

Han skyller sin sena ankomst på illamående. Det går en magbacill på skolan, så ingen verkar tycka det är någon konstigt. Kompisarna vill att han försäkrar att det har gått över så han inte smittar ner dem med spysjuka.

Det försäkrar Yuusuf. Han hade tänkt säga att han är förkyld, men det är uppenbart att han varken hostar eller snorar så han valde en lögn som är svårare att genomskåda.

På första lektionen han är med på sitter han och grubblar över vad som hände på gården. Var det inte några MC-killar där? Jo, det måste det ha varit eftersom den stod ett gäng motorcyklar utanför gården. Yuusuf hade slängt iväg ett skott mot en av motorcyklarnas bensintank. Han hörde ett klingande ljud, men inget annat verkade ha hänt.

På eftermiddagen när Yuusuf kommer hem kollar han både Eskilstuna-kuriren och Radio Sörmland på internet. Där finns inget om någon skottlossning.                                                

Han drar en suck av lättnad.

Dagen efter finns inget berättat i några medier. Oliver kallar samman gänget som har fått i uppgift att skrämma bort MC-gängen från deras marknad. De träffas hemma i hans villa. Han börjar med en kort inledning:

– Det har varit helt tyst om gårdagens skjutning. Vi kan anta att ingen MC-kille har träffats och att de inte tycker att sönderskjutna rutor är tillräckligt allvarligt för att tillkalla polisen och få händelsen spridd i medierna. Kanske skulle det leda till att polisen söker igenom deras gård. Det vill de inte.

De andra håller med.

Nu tar Oliver upp en diskussion om hur de ska fortsätta att skrämma MC-gänget. Yuusuf har en idé:

– Vi skulle kunna åka dit medan det är mörkt i natt och slå sönder deras motorcyklar och kasta in en molotov-cocktail genom ett fönster.

Det uppstår en diskussion om hur det går till att tillverka brandbomber. Yuusuf har läst på och anser att det är enkelt. Efter en stund är alla överens.

– Vi kör redan i natt.

Det enda problemet är att hinna stjäla en ny bil, men en av killarna med mössfrisyr erbjuder sig att göra det. Yuusuf erbjuder sig att tillverka några molotovcocktails.

Vid tvåtiden på natten är de på väg mot samma skogsdunge i en gammal Saab, som mössfrisyrskillen kör. Oliver har stannat hemma och skyller på huvudvärk och lite feber.

När de smyger fram mot gården visar det sig att det inte står så många motorcyklar utanför, vilket gör att de snabbt har slagit sönder dem med medhavda släggor.

De sönderskjutna fönstren är inte lagade, så det är enkelt att slänga in några brandbomber.

När gänget har dragit sig tillbaka till bilen ser de hur huset brinner. De hoppas att MC-killarna har brandvarnare så att de inte omkommer i branden. Innan de startar bilen tycker de sig höra ljudet av en brandvarnare och drar en suck av lättnad. De försvinner snabb från platsen och eldar upp bilen innan de har kommit fram till Eskilstuna.

De lunkar långsamt på skogsstigar in mot staden. Efter ungefär 15 minuter hör de sirener från en närliggande väg. De förstår att denna gång kommer uppmärksamheten bli större.

Det stämmer.

Redan på eftermiddagen är både Eskilstuna-kurirens och Radio Sörmlands webbplatser fulla med både fakta och spekulationer om nattens händelser. De är tydliga med att det är ett MC-gäng som äger gården, men de har inte lyckats att få någon av de drabbade att uttala sig.

Polisen däremot har gott om teorier. Deras presstalesman säger i Eskilstuna-kuriren:

– Vi är övertygade om att det här är en del av ett gängkrig. MC-gänget har kommit in på narkotikamarknaden i Eskilstuna och vi misstänker att det är ett eller flera gäng som tidigare har gjort narkotikaaffärer nu försöker skrämma bort MC-killarna för att få behålla sina kunder. Det finns också motsättningar mellan de invandrardominerade förortsgängen och de ofta rasistiska MC-gängen.

När reportern frågar om vad MC-killarna säger svarar presstalesmannen att de är tysta eller skyller på en olycka. På frågan om vilken olycka som har drabbat de trasiga motorcyklarna har de inte några rimliga svar.

När reportern frågar om de har några spår efter förövarna så svarar polisens presstalesman att ännu så länge finns inga ledtrådar även om de gissar att de skyldiga är medlemmar i något konkurrerande knarkförsäljande gäng.

När Yuusuf läser detta i telefonen på skolgården känner han sig lite tryggare. Risken att polisen ska spåra upp honom och killarna med mössfrisyrer känns liten.

Hemma är Suado och Mohamed nyfikna över varför Yuusuf är ute så mycket på annorlunda tider än han brukar.

Han svarar undvikande och föräldrarna genomskådar att han kanske är inblandade i de gängkrig som snackats mycket om i Eskilstuna de senaste dagarna.

– Säg sanningen, uppmanar Mohamed.

Yuusuf säger som han brukar att ju mindre föräldrarna vet om den brottslighet som han är inblandad i desto bättre för dem. De måste förstå att han bara vill dem väl.

De inser att de inte kommer att få veta så mycket mer, men tjatar ändå på sonen för att få veta lite grann av ren nyfikenhet som de säger.

– Du tror väl inte att vi kommer att skvallra för polisen, säger Suado skrattande.

– Nej, jag vill bara inte att ni ska känna er illa till mods och riskera att försäga er på era jobb, svarar Yuusuf med ett lite lätt irriterat tonfall.

 De inser att de inte kommer längre och ger upp och går och lägger sig.

30 minuter senare smäller det. Yuusuf rusar ut i köket, där han träffar föräldrarna. Suado gråter stillsamt. Mohamed skäller på Yuusuf.

– Ser du vad du har ställt till med. Någon har skjutit sönder köksfönstret. Det lär väl vara en hämnd för något ont som du har gjort, skriker han.

Suado har genast en fråga:

– Borde vi inte genast polisanmäla detta? Om vi inte gör det kommer det att verka misstänkt, som om vi försöker undanhålla skottlossning för att vi själva har gjort något liknande.

Yuusuf inser att hon har rätt.

– Detta kommer säkert att upptäckas och om vi då inte har anmält kommer polisen att tro att vi är några kriminella typer. Vi ringer genast och anmäler detta. Vem ska ringa, frågar han.

Mohammed åtar sig detta och ringer genast när Yuusuf har letat upp telefonnumret. Han beskriver det som har hänt – att de hört en smäll och sedan hittat flera hål i köksfönstret.

25 minuter senare ringer det på dörren. Utanför står två unga civilklädda poliser som heter Abel och Daniel. De följer med in i köket och tittar på hålen. De säger att de tror att det är skotthål och börjar se sig om för att hitta några kulor.

På en arbetsbänk hittar de några kulor och en liten stund senare ser de ytterligare en kula i ett hörn på golvet.

– Det är ingen tvekan om att något har skjutit in här. Har ni några fiender som ni tror kan vara skyldig, säger Daniel.

Hela familjen ruskar på huvudena och säger nej.

– Finns det någon i någon lägenhet intill som har någon anknytning till kriminell verksamhet, undrar Abel.

Familjen fortsätter att ruska på sina huvud. De säger att de aldrig har hört talas om detta.

Polisen inser att de inte kommer att få veta så mycket mer, så drar vidare. Yuusuf inser att de kommer att snacka med grannarna och är orolig för att de kommer att säga något om hans försäljning av narkotika.

– Försök sova nu. Även om det här kan komma att bli ännu värre, så är det viktigt att vila ut medan vi har chansen, manar Suado.

När han ligger i sängen inser Yuusuf att han kan komma att råka illa ut. Han slänger iväg ett sms till Oliver och hoppas på ett gott råd för att ha en chans att ta sig ur det här.

Innan han har hunnit somna kommer det ett sms från Oliver:

”Ligg lågt. Vi ska absolut inte trappa upp det här. Då kommer säkert polisen koppla ihop de olika händelserna. Nu låter vi dem tro att någon tagit fel på adress.”

Polisens presstalesman tänker

att de här brotten kommer att blir svåra att klara upp. Ingen som vet något kommer att våga säga något av rädsla för att bli utsatt för hämnd.

Personligen är han rätt övertygad om att Yuusuf som fick in skott genom köksfönstren är inblandad i kriget mellan knarkgängen. Han inser också att han inte kommer att lyckas bevisa något när det gäller detta.

En slagning i registren visar att det har funnits misstankar om att Yuusuf har varit inblandad i försäljning av cannabis på skolorna där han har gått, men inget har kunnat bevisas.

Den husrannsakan som har gjorts i ruinerna av MC-gängets gård har inte heller gett något. Han är övertygad om det här kriget kommer att fortsätta och att knarkgängen förr eller senare kommer att göra ett eller flera misstag som gör att de åker fast.

Han tycker att arbetet som polis har blivit allt svårare av flera skäl. Det ökande våldet har gjort folk rädda för att berätta. Andra motsättningar i samhället, politiska, har ökat hatet mellan olika grupper och hatet har lett till hot och våld. Till skillnad från en del av sina kollegor har han inget till övers för de högernationalistiska rasistiska grupper som provocerar, hatar och ljuger.

En sak han är säker på är att MC-gängen ofta är högerextrema åt det nazistiska hållet och gärna ställer till det för invandrare på alla möjliga sätt.  

Även om han inte vill skylla på invandrare är han övertygad om att det är invandrare som ligger bakom branden i MC-gängets gård utanför staden. Han vill självklart inte försvara dem, men han kan förstå dem.