Kapitel 23

En annorlunda julhelg för Yuusuf

Den 25 - 26 december 2016

Yuusuf har valt att genomföra sin hämnd sent på juldagen, eftersom han tror att det troligen är lugnt ute på staden då och risken för att vittnen ska se honom är som minst. Han vet också att både presidenten och vice presidenten bor ensamma med var sin hund och därför måste ge sig ut på kvällen.

Genom att spionera på de två männen vet han ganska exakt när de brukar gå ut med sina hundar. Det sker med en halvtimmes mellanrum, vilket passar honom bra. Konstigt nog brukar de inte gå ut med hundarna tillsammans, trots att de bor ganska nära varandra.

Han funderar lite på om han ska skjuta hundarna också. Något självklart svar har han inte. Skulle hundarna kunna upptäcka honom och varna sina ägare? Nej, han tror inte det. Han kommer att vara nyduschad för att inte lukta och svartklädd för att inte synas.

De senaste dagarna har han ägnat mycket tid för att förbereda sig mentalt för att begå ett dubbelmord. Han intalar sig själv att hans båda tilltänkta offer varit väl medvetna om att morden på Oliver och Kent skulle kunna resultera i en hämnd. Om de hade varit rädda om sina liv skulle de inte beordrat eller genomfört dessa mord.

En del av den mentala förberedelsen har varit att förbereda sig på känslan av att vara dubbelmördare. Hur ska han kunna leva med det? Han bestämmer sig för att försöka förtränga det så snabbt som möjligt.

En fördel med att använda gevär med kikarsikte är att han slipper komma nära sina offer. Han hoppas att de dör omedelbart av första skottet och slipper lida. Målet är att döda inte att plåga, intalar han sig själv.

Hur ska han dölja vad han ska göra ikväll för sina föräldrar? Det har han ingen idé om. Han hoppas bara att de har somnat när han ger sig av vid 22-tiden.

Yuusuf har parkerat sin bil flera kvarter bort från där de tilltänkta offren bor. Han bär sitt gevär i ett fodral och hoppas att han inte möter någon. När han kommer fram i skogsdungen som ligger intill entrén till huset lägger han sig ner på magen på marken och drar fram geväret. Trots att det är vinter är det snöfritt, vilket gör att hans mörka klädsel gör honom mindre synlig.

Bara fem minuter senare öppnar ytterdörren och MC-klubbens president kommer ut med sin schäferhund i koppel. Yuusuf siktar på pannan och trycker av. Ögonblicket efter segnar mannen ner och hunden kastar sig över honom och slickar på pannan. Reflexmässigt siktar Yuusuf på hundens bröstkorg och trycker av. Hunden ramlar över sin husse.

Yuusuf reser sig och springer åt andra hållet. Tio minuter senare är han i en annan skogsdunge med bra sikt mot vice presidentens utgång. Bara två minuter senare kommer han ut i sällskap med sin dobermann som inte är kopplad. Yuusuf får inget sikte mot pannan, men bränner av ett skott mot sidan av huvudet. Mannen segnar ner, död tror Yuusuf, och hunden springer därifrån. Det finns ingen tid eller möjlighet att skjuta hunden.

Nu skyndar sig Yuusuf tillbaka till bilen och kör ut ur staden. Hans mål är att åka till bron över Hjälmaren strax söder om Stora Sundby slott. Han har lagt två stenar i fodralet där geväret ligger, springer ur bilen mitt på bron och kastar geväret ner i vattnet. Han tittar över kanten för att försäkra sig om att det sjunker. Ingen bil kommer i någon riktning, så han är rätt säker på att ingen har sett honom.

Sedan kör han tillbaka hem till föräldrahemmet i Fröslunda. På vägen lyssnar han på nyheterna, som rapporterar om två mord i Eskilstuna. Reportern citerar polisens talesperson som säger att två personer har skjutits till döds på väg ut med hunden. Polisen tror att morden är samordnade, men säger sig inte ha några spår efter någon förövare. Reportern berättar också att de båda offren är väl kända av polisen sedan tidigare, så det är troligt att morden är en del av ett gängkrig.

Klockan är en bra stund efter midnatt och ingen syns när Yuusuf parkerar bilen. Inne i lägenheten är det tyst. Uppenbarligen sover föräldrarna. Yuusuf går genast och lägger sig, men har svårt att somna. Adrenalinet surrar omkring i hans kropp. Nu när han ligger still känns det som om han har en klump i bröstet.

Han funderar på vad som kommer att hända härnäst. För att kunna förtränga morden vill han undvika att tala om detta med någon i gänget. Förhoppningsvis har morden visat på en proffsighet som gör att MC-gänget inte vågar fortsätta kriget. De borde inse att det är olönsam att kriga. Han själv borde kanske ha insett det redan innan han sköt.

Det går inte att göra ogjort, så nu vill han gå vidare. Hur ska han utveckla gängets affärer? Går det att öka effektiviteten och driva verksamheten mer som ett företag?

Han funderar på om de ska använda en del av knarkpengarna till att bygga upp en laglig verksamhet, där pengarna kan tvättas. Någon gång har han hört ett rykte om ett MC-gäng som förutom knarkaffärer också har en tatuerarverkstad. Han skulle föredra att starta en livsmedelsbutik för att konkurrera med de butiker som inte ville anställa honom för några år sedan.

Kanske skulle det lätta hans samvete om han skänkte en del av knarkpengarna till något välgörande ändamål.

Efter några timmars sömn vaknar Yuusuf en liten stund före föräldrarna. När Suado och Mohamed kommer ut i köket har han redan dukat fram en god frukost.

De ser glada ut och tackar honom hjärtligt. Alla frågar varandra om de har sovit gott och försäkrar att det har de.

Att inte fira någon jul har blivit alltmer främmande för familjen, trots att framför allt föräldrarna fortfarande formellt räknar sig som muslimer. Yuusuf skulle inte erkänna det för någon, men han känner sig mer som en gangster än som en muslim.

Det visar sig nu att Mohamed har köpt julklappar till Suado och Yuusuf. Till Suado har han köpt några böcker av Astrid Lindgren eftersom de är såväl spännande som roliga och lättlästa. Yuusuf får en bok om Somalia för att kunna lära sig mer om sina rötter. Han har dessutom köpt en julklapp till sig själv, en vit skjorta och en slips. Till dem alla har han köpt en stor fin chokladask som de avslutar frukosten med. Alla tre är väldigt förtjusta i sötsaker.

– Vi är lediga imorgon också. Ska vi göra en utflykt till Stockholm tillsammans och gå på några museer och lära oss något och sedan på någon fin restaurang för att kunna njuta av att vi nu har råd att leva ett bättre liv än vi kunde för några år sedan, säger Mohamed.

Både Suado och Yuusuf tänder på den idén. De bestämmer att åka iväg med föräldrarnas bil tidigt imorgon förmiddag. Vid middagen ikväll ska de göra en detaljerad plan för besöket i Stockholm.

– Om vi hade kommit på det här lite tidigare hade det varit trevligt att tillbringa två dagar i Stockholm och sova på hotell en natt, säger Mohamed och Suado håller med. Hon har hört talas om goda hotellfrukostar och längtar efter att prova på det.

När Yuusuf har kommit in på sitt rum en stund senare ringer hans telefon. Det är Sara som vill träffa honom snarast. De bestämmer att han ska vara där om en timme.

När Sara har släppt in Yuusuf i tamburen ger hon honom en lång kram. Hon säger att hon utgår från att det är han som har sett till att hämnas Olivers död. Det gillar hon och hon är säker på att Oliver skulle ha gillat det också.

Yuusuf svarar inte och Sara pressar honom inte.

Hon säger att hon vill diskutera affärer. Oliver hade kanske förutsett att han skulle bli dödad av något konkurrerande gäng och han ville inte att hans föräldrar skulle ta över hans tillgångar så han hade skrivit över det mesta på Sara.

Nu vill hon att Yuusuf och hon ska driva verksamheten vidare som om ingenting hade hänt efter Olivers död. Jo, något har hänt. Hela lagret som fanns hemma i villan beslagtogs av polisen. Sara har förstått att Oliver har anförtrott kontakterna med deras leverantörer till Yuusuf. Han har också lämnat ett brev efter sig, någon slags inofficiellt testamente, där han riktar sig till killarna i gänget med budskapet att han vill att Sara och Yuusuf ska fortsätta att leda den verksamhet som Oliver har byggt upp. 

– Tror du att du och jag kommer att lyckas med att samarbeta på ett effektivt och smärtfritt sätt, undrar Sara.

– Vi får väl se. Jag tror nog att vi kommer att kunna samarbeta, men är lite mer tveksam till om jag ska fortsätta i den här branschen. Jag har slutat att använda droger själv, eftersom jag inte mår bra av det och enligt Oliver mår du inte heller helt bra av drogerna, svarar Yuusuf.

Sara hävdar att hon mår både bra och dåligt av det kokain som hon använder flitigt. Hon säger att hon har förståelse för om han vill göra något annat senare, men är väldigt tacksam om han kan vara med från början och lära upp henne så att hon skulle kunna driva verksamheten själv så småningom.

– Säg aldrig att du ska driva verksamheten själv. Du kan inte göra det utan ett gäng lokala medarbetare, förmanar Yuusuf. Sara rodnar och håller med honom.

Hon föreslår att han snarast ordnar ett möte med gänget där de tar en gemensam diskussion om hur de ska gå vidare. Yusuuf berättar att han ska till Stockholm imorgon, men att han kan ordna en träff i övermorgon.

Medan Sara ordnar en lätt lunch till dem båda, en pastasallad, går Yuusuf omkring och ser sig om i den flotta villan. Han inser att den är mer flott än hemtrevlig och undrar om det kommer att ändras nu när Oliver är borta.

Om han någon gång kommer att bli etablerad och har lagliga pengar att köpa en villa för så skulle han vilja ge den lite mer personlig prägel. Sedan tänker han att den här bostaden kanske speglar Olivers personlighet.

När Sara kommer med pastasalladen och en flaska vin undrar Yuusuf om hon tänker behålla villan. Hon svarar att hon snart kommer att sälja den. Den påminner henne alldeles för mycket om Oliver för att hon ska stå ut. Hon frågar om Yuusuf är intresserad av att köpa den till ett bra pris.

Han svarar att han tycker att hon ska försöka få ut ett så bra pris som möjligt. Själv vill han börja sin bostadskarriär i en lite mindre skala.

Sara förstår honom.

Han lanserar också idén att de ska bygga upp en parallell laglig verksamhet, kanske en livsmedelsbutik eller en cykelaffär eller en klädaffär.

– En klädaffär vore en jättebra idé. Där finns ett behov här i Eskilstuna. Kläder är också ett av mina största intressen så jag skulle gärna ta hand om en sådan butik, svarar Sara.

Yuusuf tänker

att han saknar drogerna som skulle kunna få honom att i alla fall glömma att han nu är en dubbelmördare. Ändå är han övertygad om att han inte ska börja använda droger igen.

Han inser starkare och tydligare än tidigare att han vill lämna den här världen med våld och droger. För att komma bort från våldet behöver han komma bort från drogerna, inte bara sluta att använda dem som han gjort, utan också sluta att sälja dem.

Han är lite smickrad av Saras starka vilja att han och hon ska ta över efter Oliver. Det är uppenbart att Oliver har talat väl om Yuusuf med Sara. Och, visst, han är beredd att ta ett tillfälligt ansvar för att föra Olivers och hans gemensamma verk vidare och förädla det med en laglig verksamhet.

Plötsligt erinrar han sig något som Oliver sa en gång för kanske ett halvår sedan: ”Om jag skulle bli skjuten, så skulle jag uppskatta om du tar hand om Sara både som människa och kvinna.”

Yuusuf uppfattade det som att han menade att Sara och han skulle inleda en relation om Oliver försvann. Nu kan Yuusuf inte riktigt förstå varför, men han tänder inte på den vackra Sara. Kanske är det för att hon är så sval. Hennes missbruk gör henne också mindre attraktiv. Hon verkar inte ha kontroll över sina handlingar när hon är påverkad av kokain, vilket hon är en alldeles för stor del av sin tid.