Kapitel 19

Hämnden i Halmstad är inte alls så ljuv

Den 20 december 2014 – den 16 januari 2015

Yuusuf sitter i en bil som han har lånat av Oliver på väg till Halmstad. I plånboken har han ett färskt körkort. På dragkroken hänger en cykel så att han ska kunna parkera bilen i utkanten av staden och cykla vidare med pistolen i bältet.

I en axelväska har med sig en rånarluva med små hål för ögonen och handskar så att det inte ska synas vilken hudfärg han har. I väskan finns också flera bilder på våldtäktsmannen för att undvika att fel person ska drabbas av hämnden.

Med hjälp av Oliver har han tagit reda på var MC-killen som våldtog Lisa bor och var han jobbar. Planen är att attackera honom på väg till eller från jobbet.

Hans tanke är inte att skjuta ihjäl MC-killen utan att ge honom men för livet genom att skjuta mot andra kroppsdelar än hjärtat och hjärnan även om det är kroppsdelar idioten skulle behöva byta ut mot varmare och klokare reservdelar.

För att leta reda på rätt plats för överfallet provkör Yuusuf vägen mellan MC-killens jobb och bostad. På ett ställe går det genom en skogsdunge, där han kan ligga i bakhåll utan att synas. Det gäller att ingen annan kommer samtidigt. Om det gör det får han vänta till nästa gång han, som heter Johan, kommer.

Att Johan åker motorcykel och inte bil till jobbet underlättar, tror Yuusuf när han ligger på lur med luvan på huvudet under den sena eftermiddagen. När det kommer en Harley Davidson med en överviktig medelålders kille råkar det samtidigt komma en gammal Volvo fem meter bakom. Så Yuusuf håller inne skottet.

Efter en liten stund cyklar han tillbaka till Olivers diskret parkerade bil, där han ska sova i natt.

Tidigt nästa morgon är Yuusuf tillbaka i dungen. När Johan kommer på sin tunga motorcykel är han ensam så långt ögat når. Yuusuf siktar nog och det första skottet träffar Johans axel och han kör omkull. Yuusuf rusar fram med pistolen riktad mot MC-killen som saknar hjälm. Han ser konstig ut med bortskuren näsa, som präglar hela hans utseende.

– Följ med in i skogen här, skriker Yuusuf. Svärande går Johan framför Yuusuf. När de hunnit 25 meter in i skogen beordrar Yuusuf honom att stanna. Muttrande lyder Johan.

– Din jävla våldtäktsidiot. Nu ska du få för det du gjorde mot Lisa, skriker Yuusuf och sätter ett skott i Johans knäskål för att vara säker på att han inte springer därifrån och för att göra det svårt att gå även i framtiden.

Johan sjunker ihop och jämrar sig.

– Det var inte jag som våldtog Lisa, kvider han.

– Mig lurar du inte. Lisa visste nog vem hon skulle skära näsan av. Du ska vara glad att hon nöjde sig med att skära av näsan, svarar Yuusuf och tar upp en vass kniv och skär några rispor i Johans kinder. Sedan skär han bort ett öra.

Därefter tar han upp pistolen och sätter ett skott i Johans högra hand. Den tuffe MC-killen börjar storgråta. Han snyftar att nu är hans liv förstört.

– Det är just det som är meningen. Gå nu ut till vägen och kör iväg innan jag skär av mer känsliga organ eller skjuter bort dina tänder, hotar Yuusuf.

Han är lite förvånad över att Johan haltar iväg utan att komma med några hotelser.

När Yuusuf hör motorcykelbullret avta springer han raskt åt andra hållet i skogsdungen, där han har elcykeln parkerad. En kort stund därefter är han vid Olivers andrabil och kör norrut.

När han har hunnit till Göteborg slår Yuusuf på bilradion för att höra om överfallet har kommit på nyheterna. Toppnyheten annonseras som ett skott- och knivdåd i Halmstad.

Reportern berättar att en man som har blivit frikänd för en våldtäkt har misshandlats och skadeskjutits i utkanten av Halmstad på morgonen.

Anfallaren var maskerad och polisen har inte hittat några spår, men misstänker att det är en nära vän till våldtäktsoffret som har hämnats.

Enligt polisen har offret som är medlem i ett MC-gäng skadats svårt, men inte livshotande. Förutom kroppsliga skador som kan ge men för livet har offret fått svåra psykiska men och kommer efter behandling av skärsår och skottskador flyttas över till den psykiatriska kliniken.

Reportern undrar om något annat kriminellt gäng kommer ta på sig skulden för överfallet, men anar att de redan har nått sitt mål med hämnden.

Han funderar på att ringa till Oliver men avstår eftersom det kan vara en risk för att polisen avlyssnar hans telefon.

Framme i Eskilstuna åker han direkt hem till Oliver med bilen. Han ger en kort redogörelse för vad som hänt.

– Det där skötte du bra. Det kan vara en nyttig erfarenhet om det uppstår en allvarligare fiendskap mellan gängen här i Eskilstuna, säger Oliver.

Hemma på kvällen är föräldrarna lite nyfiken på var han har varit i natt. Han svarar undvikande och de frågar inte mer. Efter en måltid som består av sambosas är Yuusuf mätt och trött och går och lägger sig.

I sängen går han igenom allt som hände i morse. Han hade förväntat sig att det skulle kännas bra att ha hämnats Lisa, men han är inte alls så lycklig som han hade förväntat sig. Mot förmodan tycker han lite synd om Johan.

Tänk om han var oskyldig!

Det verkar inte så troligt. Även om han var skyldig, så kanske det inte är rätt att hämnas. Det vore nog bättre att låsa in idioten och ge honom långvarig psykiatrisk vård. Idioten Johan var säkert indirekt skyldig till Lisas död, men Lisa kommer inte att återuppstå för att Yuusuf har hämnats.

Nu inser Yuusuf att hämnden inte alls har varit så ljuv som han hade förväntat sig. Han inser också att affärerna har blivit lidande på grund av hämnden. Det har blivit svårare att koncentrera sig på jobbet.

En vecka senare ser Yuusuf på TV-nyheterna, som han kollar på flitigare nu. Där dyker det upp ett telegram att en person har anhållits för överfallet på en medlem i ett MC-gäng i Halmstad. Den anhållne har haft en relation till våldtäktsoffret, och polisen misstänker starkt att han har velat hämnas. Den misstänkte nekar till alla anklagelser.

Yuusuf misstänker att det Adam som nu sitter inburad för något han inte har gjort. Det känns inte bra, även om han är nöjd med att han själv är på fri fot. 

Vad ska han göra? Kontakta polisen och berätta att Adam är oskyldig. Då är risken stor att han själv kommer att hamna bakom lås och bom istället. Det vill han inte, så han får hoppas på att Adam blir frikänd i brist på bevis.

Han googlar sig till lokaltidningen Hallands Nyheter, som har en mer utförlig rapport om händelsen. Där läser han att MC-killen har identifierat Adam utan att ha sett hans ansikte. Det är kroppen som han tycker stämmer precis. Åklagaren är inne på att det kan räcka för ett åtal.

Yuusuf tror inte att Lisa skulle ha gillat att Adam sitter inspärrad för något som han inte har gjort. Han åker hem till Oliver för att diskutera vad de kan göra.

Oliver tycker inte att Yuusuf behöver bekymra sig för Adams skull.

– Var glad för att du slipper sitta inne. Ja, du vet ju hur det är att vara inlåst, inte kul. Den där Adam kan ju vara en skitstövel som har gjort sig förtjänt av att sitta inspärrad. Invånarna i Halmstad kanske är glada över att han är inlåst, säger han.

Det var inte den bilden Lisa gav av sin nye pojkvän. Yuusuf tror snarast att han och Adam skulle kunna bli goda vänner.

– Lägg ner dina bekymmer för den här killen som du aldrig har träffat. Särskilt så länge som han inte är dömd behöver de inte bry dig. Glöm allt det där och känn dig nöjd med att den jävla våldtäktsmannen aldrig mer kommer att glömma det han gjorde mot Lisa. Det var ju det du ville. Har du glömt det?

Nej, det har inte Yuusuf. Han är ändå fortfarande besviken på att hämnden inte känns så skön som han trodde.

Några dagar senare läser Yuusuf i Hallands-posten att den misstänkte är frisläppt i brist på bevis. Det gläder honom, men han blir ändå orolig att polisen nu ska dyka upp hemma hon honom och fråga vad han gjorde den dag då MC-killen Johan blev misshandlad.

Det är precis vad som händer dagen efter. Redan klockan 8 på morgonen ringer det på dörren och där utanför står en kriminalpolis från Halland och vill tala med Yuusuf.

Han vill veta om det stämmer att Yuusuf har haft en relation till Lisa när hon bodde i Eskilstuna.

Det erkänner han genast. Han skulle aldrig kunna förneka det goda liv de hade tillsammans innan Lisa flyttade till Halmstad. Polisen för in samtalet på det som har gjort att Yuusuf finns i polisregistret och har suttit i fängelse.

Det erkänner han också. Det som står i polisregistret går inte att ifrågasätta. Han passar på att berätta att vistelsen i fängelset har fått honom att sluta använda droger. Både därför att han mår bättre utan droger och därför att han inte vill tillbaka till fängelset.

Polisen ser nöjd ut när Yuusuf säger det. Han ifrågasätter inte att det stämmer.

Däremot frågar han vad Yuusuf gjorde en speciell dag alldeles före jul.

– Det minns jag inte alls, säger Yuusuf tvärsäkert.

– Har du ingen kalender, frågar polisen.

– Jo, i telefonen, Ska jag kolla?

– Ja, gör det.

Yuusuf tar upp telefonen och tittar på detta datum och de runt omkring. Titta här får du se, säger han och vänder telefonen mot polisen, som vill veta om han inte har något jobb som han brukar vara på.

– Nej, jag har sökt flera jobb sedan jag kom ut från SIS-hemmet, men företag är inte så benägna att anställa före detta kunder i kriminalvården. Jag bor hemma hos mina föräldrar, så jag överlever ändå, berättar Yuusuf.

Polisen verkar tro honom, tackar för pratstunden och går raskt därifrån.

Yuusuf tänker

att om han skulle bli inspärrad för något han inte hade gjort så skulle han känna sig helt knäckt, men det skulle han ju kunna bli om han blev inspärrad för något han gjort också. Han tycker att den vidrige Johan borde hamnat bakom lås och bom. Ju mer han har funderat på detta desto tydligare är det att han är skyldig. Lisa skulle aldrig ha pekat ut fel person.

Han funderar också vad som är felet på våldtäktsmän. Är de så vedervärdiga att inga kvinnor vill närma sig dem frivilligt. Eller är det en psykisk defekt som innebär att de vill manifestera sin manliga makt. Ibland skäms Yuusuf för att vara man.

Det händer också att han skäms för att sälja droger, men han ser ingen annan lösning.

Hans föräldrar uppmanar honom ibland att börja studera för att kunna skapa sig en bra tillvaro innanför lagens råmärken. Han har funderat mycket på det. Han inser dock att han är en person som vill göra saker här och nu. Så som han har förstått det så har en stor del av all undervisning en tendens att krångla till saker helt i onödan. Det känns inte som om han passar i den världen.

Han vet att många svenskar med invandrarbakgrund driver egna företag. Att driva ett eget företag med helt laglig verksamhet känns lite lockande. Han vet bara inte vad han skulle syssla med. Ett annat skäl att inte starta eget är att han har förstått att det är mycket byråkrati som gör att det känns lite motbjudande att starta eget även om han är bra på att få saker gjorda.

Det skulle inte vara så roligt att kämpa och jobba hårt och lyckas bara för att sedan få ett gäng byråkrater på sig för att ha missat några oviktiga formaliteter.