Kapitel 13

Yuusuf provskjuter sin nya pistol

Den 10-12 september 2010

Pang! Pang! Pang!

Yuusuf skjuter sina första skott mot en läskburk och blir glatt överraskad när det tredje skottet träffar och burken flyger all världens väg. Han känner sig stadig på handen.

För att inte bli upptäckt har han har cyklat ut till en tät barrskog över en mil från staden för att vara tillräckligt långt från bebyggelse. Här kommer förhoppningsvis ingen mer än han själv höra smällarna från skotten.

Han har läst på noga om hur han ska hantera pistolen och killen som sålde den till Oliver berättade och visade noga hur det går till att ladda och ladda om. Han har en hel kasse med läskburkar med sig och nu tar han fram en till och ställer den på en stubbe.

Den här gången träffar andra skottet också. Då kommer han att tänka på att det är viktigt att kunna träffa ett mål som rör på sig. Han får samtidigt syn på en ekorre som skuttar i ett träd intill. En sekund senare är ekorren död.

Yuusuf skäms lite, men känner sig samtidigt nöjd. Han har hört att det går att äta ekorre, att fattiga människor har jagat ekorrar i kristider. Han funderar på att ta med sig ekorren hem och be Suado att steka den, men inser att han då kommer att avslöja att han har ett skjutvapen. Han kastar några stenar över ekorren, så att den inte syns och funderar på om han ska be en bön över det lilla djuret. Eftersom han inte tror på någon gud så avstår han från en religiös begravningsritual. Istället sjunger han en somalisk sång, som hyllar naturen.

Nu ser han sig om för att se om här finns någon fågel som han skulle kunna skjuta för övning skull, men han ser bara några väldigt små, som han är rädd att skadskjuta. Så han återgår till att skjuta prick på läskburkar. Det går bra. Efter en halvtimme har han skjutit sönder alla och cyklar hemåt.

När han kommer hem frågar Mohamed vad han har gjort på eftermiddagen. Yuusef säger att han har varit ute och cyklat för att få upp konditionen.

Mohamed ser skeptisk ut, men kommenterar det inte. För att avleda uppmärksamheten frågar Yuusuf fadern hur han har det på sitt jobb på ett lager.

Mohamed suckar och säger:

– Tack för att du frågar. Det är inte ett jättekul jobb, men jag tycker att jag sköter det bra och det känns fint. Jag är snabbare än många av de andra arbetskamraterna och det gör att jag tjänar mer än de flesta kollegorna. Baksidan av det är att de är avundsjuka. Flera av dem är rasister och beskyller mig för alla problem på jobbet.

– Du är inte ensam om att bli utsatt för dumskallarnas förakt. Jag har läst att det finns rasister i nästan alla länder. Dessutom vet jag att det finns muslimska flyktingar i Sverige som föraktar svenskarna för att de inte delar deras religion, svarar Yuusuf.

Till hans förvåning får han medhåll av Mohamed, som säger att han har tröttnat på islam. Han tror inte längre att Allah finns och han tycker att muslimerna trycks ner av en massa otidsenliga regler om hur de ska klä sig och vad de ska äta och dricka.

– Sedan är jag inte imponerad av allt som de icke-rasistiska svenskarna gör. De har en sådan otrolig förmåga att krångla till allting, tycker Mohamed.

Yuusuf håller med. Deras diskussion avbryts av att Suado ropar från köket att maten är klar.

Tidigt på morgonen i skolan får Yuusuf ett sms från Oliver:

”Skulle du i eftermiddag kunna åka ut och hjälpa killarna i Årby. De vill komma igång i eftermiddag. Du och jag skulle kunna ses klockan 16.00 så kan du få med dig en del varor”. Läraren blir irriterad och hotar att beslagta Yuusufs telefon. Eftersom han inte vill bli av med sin telefon, så lovar Yuusuf direkt att ha den avstängd under lektionstid.

På rasten kilar han iväg på toaletten, där han slår på telefonen och sms:ar till Oliver att de kan ses utanför Ica klockan 16.

När Yuusuf kommer ut väntar Lisa utanför och har ett förslag som han inte kan säga nej till:

– Mamma har åkt till Halmstad några dagar. Det vore trevligt om du kunde komma hem till mig ikväll och hålla mig sällskap.

Yuusuf förklarar att han har några ärenden att uträtta och kan vara hos Lisa senast klockan 19.00. Det kommer de överens om och kramar varandra förväntansfullt.

Yuusuf är på ett strålande humör, när han träffar Oliver och får flera kuvert, som han snabbt lägger ner i sin axelväska. Han får en rad förmaningar om försiktighet.

Han berättar för Oliver om sin lyckade övningsskjutning i skogen. Oliver berömmer honom och berättar sedan att han har bestämt att killarna först ska träffas på ett fik nära Årby och sedan ska Yuusuf följa med in på området och se till att ingen av dem råkar ut för något.

När Yuusuf träffar sitt försäljarlag är de lite nervösa, men också förväntansfulla. De ser fram emot pengarna och lite rabatt på cannabis för eget bruk.

– Koncentrera er på att göra ert jobb och att undvika både polisen och konkurrerande gäng. Det är förutsättningen för att kunna tjäna mycket, förmanar Yuusuf som ett eko av Oliver. Han kan inte heller låta bli att vara lite förmanande när det gäller deras eget bruk.

De går vidare bort till Årby och direkt när de kommer in på området dyker två aggressiva killar och skriker åt Yuusuf och hans lärjungar att de ska försvinna. När de vägrar slår en av de arga en av Yuusufs medarbetare hårt i huvudet.

Efter att ha tvekat en tiondels sekund drar Yuusuf fram pistolen och siktar högt på de arga killarna.

– Stick! Annars skjuter jag skallen av er, skriker han och hotet ger effekt. Plötsligt är de hotfulla borta. Han som fick smällen säger raskt att det gjorde inte så ont som det kanske såg ut.

Yuusufs medhjälpare har redan bokat tider med en rad kunder och de går raskt runt och träffar dem och lämnar över varorna. De känner sig nöjda när de är klara och kramar om Yuusuf och tackar honom för hans hjälp.

– Förhoppningsvis ses vi imorgon igen, säger de i munnen på varandra.

På vägen hemåt går Yuusuf istället hem till Lisa, som strålar av glädje när hon öppnar dörren. De kramas länge och innerligt utan att säga något.

Sedan går Lisa ut i köket där hon har förberett en hemmagjord pizza och knyckt en flaska rödvin ur Malins förråd. Hon har dukat fint och tänt stearinljus på bordet. Hon skjutsar in pizzan i ugnen och slår upp ett glas vin till dem båda

Yuusuf säger att så här skulle han vilja ha det varje dag och Lisa instämmer. De enas om att de känner sig vuxna, men ändå lite omogna.

– När vi är 30 kanske vi redan kommer att vara mormor och morfar, skojar Lisa.

 Yuusuf kommer på något som han aldrig har frågat Lisa om under alla år som de känt varandra. Vad vill hon jobba med när hon blir vuxen?

Hon är inte säker, men några tankar har hon om sitt framtida yrkesval:

– Några saker är jag säker på. Jag vill inte bli försäljare, inte köra lastbil, inte jobba i vården och inte på skola. Däremot skulle jag gärna jobba med odling, med konst, med stadsplanering eller med journalistik. Vad vill du göra? Jag antar att du inte vill fortsätta att sälja droger hela livet.

Yuusuf funderar några ögonblick.

– Nej, att jobba med knark när jag är 30, 40 eller 50 år känns inte alls så lockande. Samtidigt är jag väldigt medveten om att det är svårare att få lagliga jobb för oss som är mörka i hyn. Om jag fick välja skulle jag nog välja ungefär samma yrken som du. Fast jag har svårt att se mig själv som konstnär, förklarar han.

Lisa berättar att hon ska gå på gymnasiet när hon har gått ut nian nästa år. Yuusuf säger att han är inställd på att jobba åt Oliver på heltid under några år framåt. Kanske ska han försöka få jobb på Ica eller Coop också, så att han inte väcker misstankar genom att ha så mycket pengar trots att han inte har något jobb.

– Du borde kanske ändå fundera på om du inte ska gå på gymnasiet. Det innebär att fler utvägar kommer att vara öppna för dig om du kommer på andra tankar. Jag tänkte på en helt annan sak – vill du sova över här i natt, undrar Lisa.

Yuusuf förvånar sig själv och Lisa genom att förklara att det finns absolut inget han hellre vill, men att han behöver ägna en del tid åt skolarbete. Han tror också att hans föräldrar skulle bli väldigt oroliga om han inte kommer hem.

– Det blir säkert fler tillfällen då mamma besöker sitt nya jobb i Halmstad innan vi flyttar dit, säger Lisa och kysser Yuusuf länge och innerligt.

När Yuusuf kommer hem ser han att någon har klottrat på föräldrars lägenhetsdörr.

”HÄR BOR EN GANGSTER” står det.

Han känner sig pinsamt berörd och anar att det är några av hans fiender i Årby som har lyckats ta reda på var han bor och hämnas genom att peka ut honom, kanske för att få polisen att intressera sig för att utreda vad han håller på med.

Det visar sig att föräldrarna redan har sett klottret och ringt till hyresvärdens telefonsvarare för att få det borttaget så snart som möjligt.

– Du kanske borde sluta med dina olagliga affärer för att undvika att något sådant här eller något ännu värre händer i framtiden, säger Suado.

Mohamed undrar om han har någon aning om vem som kan ha gjort detta. Yuusuf säger att han har sina aningar. Troligen är det något annat gäng som sysslar med knarkförsäljning och som störs över att det går så bra för Yuusuf och hans kollegor. Mohamed tror att det är risk för att motsättningen mellan de kriminella kan trappas upp, ungefär som han har läst att det är i USA. Där skjuter de kriminella varandra hej vilt. Han vill också veta om Yuusuf har någon aning om vilka gäng det är som konkurrerar om knarkmarknaden i Eskilstuna.

Yuusuf berättar att det är flera gäng från olika områden med hyreshus, mest unga killar med invandrarbakgrund som har brott som enda sätt att försörja sig. Han har också hört att det finns ett MC-gäng med mest svenskfödda lite äldre feta gubbar, som är förbannade för att invandrargängen lyckas bättre med sina affärer. De är ofta rasister, men har rekryterat en del skickliga brottslingar som flytt hit från forna Jugoslavien. De kan mycket om vapen och våld också.

– Du farsan, jag har funderat lite på om jag ska flytta till Halmstad, eftersom Lisa och hennes mamma ska flytta dit. Lisa och jag trivs allt bättre tillsammans. Skulle ni kunna tänka er att flytta med, frågar Yuusuf.

Nej, det kommer inte på frågan. Eskilstuna har blivit föräldrarnas hemort på jorden. Yuusuf blir lite sur och går in på sitt rum för ta tag i lite skolarbete.

Yuusuf tänker

att han skulle så jättegärna ha sovit över hos Lisa i natt, men han hoppas verkligen att det blir fler tillfällen att komma riktigt nära henne.

Han inser att han nog kommer att bli kvar i Eskilstuna under en lång tid framåt. Det är inte bara föräldrarnas motstånd som är orsaken. Trots att han vill vara nära Lisa så oroas han också av att flytta till en ny plats, där han inte känner någon mer än henne.

Någonstans inom sig tror han kommer att leva i Eskilstuna hela livet. Det har liksom blivit både föräldrarnas och hans hemort på jorden. Han vet knappt om han någonsin har varit utanför kommungränsen. Det händer att han drömmer om att se andra platser som London, New York, Los Angeles, Bangkok, Istanbul, Rom, och javisst Mogadishu, men han nöjer sig med att se filmer från de platserna på Youtube eller filmer med mycket skottlossning framför allt från städer i USA.

Han tänker att Lisa kanske har rätt i att han bör bredda sitt perspektiv och gå på gymnasiet för att ha mer att välja på när han ska stanna kvar här i Eskilstuna.

Ett tag funderar han på om han ska kunna träffa någon lika härligt tjej som Lisa när hon har flyttat härifrån. Han tycker att det är fantastiskt att en så snäll och snygg tjej tycker om honom trots hans mörka hudfärg. Han är glad att hans föräldrar har accepterat henne trots att hon inte är muslim.